Länsstyrelserna ska sprida kunskap om rasism

Ett särskilt fokus ligger på storstadsområdena: Länsstyrelserna i Skåne, Stockholm och Västra Götaland. Länsstyrelsen i Stockholms län samordnar uppdraget.

- I Sverige behöver afrosvenskar ha en forskarutbildning för att komma upp i samma inkomst som en person i övriga befolkningen med treårig utbildning efter gymnasiet. Vi behöver lyfta fram den strukturella rasism som finns i Sverige och som många omedvetet upprätthåller. Rasismen har ingen plats i Sverige, kommenterar jämställdhetsminister Åsa Lindhagen satsningen i ett pressmeddelande.

Rasism i Sverige historiskt

Det går inte att förneka att det finns exempel på uppenbar rasism i vår historia. Sverige var en del av den transatlantiska slavhandeln på 1700- och 1800-talen. Först år 1847 friköptes de sista afrikanska slavarna på den svenska kolonin Saint-Barthélemy.

Men även inom Sveriges gränser har grupper utsatts för rasistiska övergrepp. Judar och romer har inte alltid fått bosätta sig var de vill. Judar var i början av 1800-talet förbjudna att gifta sig med någon utanför gruppen, samer och tornedalingar har förvägrats sitt språk och deras barn sattes långt in på 1900-talet i särskilda skolor där de skulle ”försvenskas”. Minoriteter har studerats och i vissa fall till och med tvångssteriliserats. Dessa exempel utgör mörka kapitel i vårt lands historia.

Rasism i Sverige i nutid

Men rasismen är inte bara en del av dåtiden, den finns också här och nu. Rasism och diskriminering leder än idag till att människor ges olika livsförutsättningar. Trakasserier baserat på en människas etnicitet är den vanligaste formen av trakasserier och kränkningar, både för barn i årskurs 3-6 och unga i årskurs 6-9 enligt organisationen Friends. Diskrimineringsombudsmannen uppger att diskriminering på grund av etnisk tillhörighet är en av de vanligaste grunderna för anmälda ärenden. I en rapport från Forum för levande historia uppger afrosvenskar, muslimer, östeuropéer och romer att de är utsatta för vardagsrasism, bland annat inom rättsväsendet.

Finns det ens rasism i Sverige? Svaret är tyvärr självklart ja. År 2016 beslutade regeringen om Sveriges första plan mot rasism och hatbrott. Efter alltför många kortsiktiga insatser med för dålig uppföljning lades grunden för ett långsiktigt och strategiskt arbete där allt fler myndigheter och aktörer successivt ska inkluderas. Med planen fastslogs att:

• det behövs mer kunskap, utbildning och forskning, att civila samhället ska få ökat stöd
• dialogen mellan civila samhället och regering och myndigheter ska fördjupas
• det förebyggande arbetet på nätet måste förstärkas och att rättsväsendet ska bli mer aktivt.

Samtidigt konstateras att samordning och uppföljning behöver förbättras. Forum för levande historia samordnar arbetet med planen och driver det framåt.

Myndigheters åtgärder hittills

Regeringen har därefter vidtagit flera åtgärder. Bland annat arbetar Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) sedan 2019 med att stärka säkerheten för bland annat muslimska församlingar genom särskilda insatser.

Regeringen stärker även säkerheten för judiska och muslimska församlingar, såväl som civilsamhället som utsätts för rasism, genom särskilda bidrag till säkerhetshöjande åtgärder. Brottsförebyggande rådet tar just nu fram fördjupad kunskap om islamofobiska hatbrott, något de tidigare har gjort när det gäller de antisemitiska hatbrotten.

Forum för levande historia genomför sedan flera år tillbaka omfattande utbildningsinsatser om olika former av rasism i historien och idag för offentliganställda inom olika myndigheter, bland annat Polisen.

Polismyndigheten har även ett särskilt uppdrag att arbeta mot rasism, hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Sedan tidigare har Polisen förstärkt arbetet mot hatbrott med bland annat fler hatbrottsenheter.

Vidare genomförs just nu en utredning om att införa mer effektiva sanktioner i diskrimineringslagen mot arbetsgivare som inte arbetar förebyggande mot diskriminering på arbetsplatsen, såsom diskriminering på grund av etnisk tillhörighet. Därtill utreder en parlamentarisk kommitté om rasistiska organisationer ska förbjudas.

Regeringens fortsatta arbete framåt

Arbetet som gjorts hittills räcker dock inte. Mycket mer måste göras i kampen mot rasismen. Regeringen gör nu följande för att ta ytterligare steg framåt:

• Arbetet mot rasism på arbetsmarknaden, däribland afrofobi, ska utvecklas.

Länsstyrelserna får nu i uppdrag att synliggöra problemen och få bort de hinder som gör att bland annat afrosvenskar har en lägre inkomst än andra i befolkningen med motsvarande utbildningsnivå och i större utsträckning är hänvisade till låglöneyrken.

• Kunskapen om hur romska barn och unga utsätts för antiziganism ska öka.

Antiziganismen finns inom bland annat skolan vilket riskerar att påverka skolgången negativt. Länsstyrelsen i Stockholm ska nu särskilt rikta sig till romska barn och unga och föreslå åtgärder för hur antiziganismen kan motverkas.

• Ett första steg mot en sanningskommission för samerna har tagits.

Sanningskommissionen ska öka kunskapen i hela landet om de övergrepp som samer utsatts för genom historien och den rasism de fortfarande utsätts för. I början av juni fick Sametinget pengar för att genomföra en förankringsprocess inför att kommissionen tillsätts.

• Riskerna för diskriminering vid förmedling av bostäder

Analyser ska genomföras kring vilken utsträckning och på vilket sätt risk för diskriminering gör det svårare att etablera sig på bostads- och arbetsmarknaden för vissa grupper. Boverket får nu regeringens uppdrag att belysa detta.

Flera insatser tillsammans kan skapa verklig förändring

I arbetet mot rasism kommer inte en enskild insats att vara avgörande. Men flera insatser tillsammans kan skapa verklig förändring. Regeringen kommer att fortsätta arbetet för att:

• öka kunskapen om rasismens konsekvenser
• fortsätta stödja civila samhällets arbete
• förstärka arbetet på nätet
• arbeta för att alla ska kunna känna sig trygga i Sverige.

Steg för steg måste rasismen tryckas tillbaka. De unkna attityder som ligger till grund för rasismen ska vädras ut. Alla människor ska ha samma livschanser och behandlas lika av både samhälle och medmänniskor, oavsett vilka de är. Vi har en lång väg kvar innan rasismen är utrotad, men vi ska ta oss dit.