Man på Bas KALMAR

Här beskrivs ett typiskt case ur en mans perspektiv på verksamheten Bas KALMAR.

Bakgrund

Den här mannen har varit i Sverige fem år. Han kom 2015 som asylsökande till Sverige och fick uppehållstillstånd. Först gick han på Mötesplatsen som är en åtta veckor lång introduktion i kommunens regi. Efter Mötesplatsen började han på Bas KALMAR. Han är född i Syrien och har bara gått i skolan tre till fyra år. Han är analfabet och har förmodligen någon form av läs- och skrivsvårigheter. Han har jobbat mycket i hemlandet som egenföretagare inom hantverk, bygg och snickeri. Han är gift och har tre tonårsbarn. Barnen lärde sig svenska snabbt och han upplever det som problem i sin papparoll. Han har en syster i Västervik.

Tiden på Bas KALMAR

Till en början hade han låg tilltro till sin egen förmåga och till skolan. Han ville inte i gå i skolan utan helst jobba direkt. Hans enda referenser var från hemlandet där man kan arbeta utan utbildning. Mötet med den svenska arbetsmarknaden var svårt att ta till sig och förstå. Först var han inte delaktig i skolans aktiviteter och visade sitt ointresse med sitt kroppsspråk. Han låtsades ofta att han kunde och visste mer än vad han verkligen gjorde. Han uttryckte sig ibland nedlåtande mot andra deltagare. Större motstånd mot kvinnliga pedagoger.

Han har en relativt god fysisk förmåga. Han har arbetat mycket med kroppen men är rökare. Han är i riskzonen för högt blodtryck och diabetes. Han har tränat lite i hemlandet men efter en höftskada har han slutat att träna. Han har sömnsvårigheter och är ofta trött på morgonen. Han saknar kunskaper om grundläggande näringslära och onyttig mat.

Vad Bas KALMAR har spelat för roll för individen

Han lärde sig först att läsa och skriva på sitt eget modersmål vilket ökade hans intresse för språkinlärning och skola i allmänhet. Därefter kunde han läsa och skriva mer och bättre på svenska. Det var fortfarande svårt att sitta still en hel lektion och han hade svårt att befästa bokstavsljud och uttala dem. Hans ordförråd var litet trots flera år i Sverige. I början sökte han genvägar till att klara test och läxor. Han till och med fuskade på test. Men i takt med att han såg att han kunde lära sig och efter många motiverande samtal tog han mer eget ansvar för hemmastudier. Han var ofta aktiv i diskussioner men hade en mycket konservativ syn på jämställdhet.

Tiden på Bas Kalmar har stärkt hans självförtroende till det egna lärandet. Han uttrycker att han nu kan studera och tillägna sig kunskap. Skriftspråket har öppnat en ny dörr till samhället så att han kan förstå sin omvärld mer. Han tar med sig sin familj till platser i Kalmar som han tidigare inte kände till. Han har kunnat sammanställa en CV med hjälp av handledare och lämnat dessa till potentiella arbetsgivare. Han har förändrat sina kostvanor genom att minska sitt sockerintag, promenera mer och handla nyttigare mat.

Vägen framåt är fortfarande oklar och han är bekymrad över sin framtid. Ska han studera vidare på SFI eller söka praktik, arbetsmarknadsåtgärder eller arbete?