Kvinna på Bas KALMAR

Här beskrivs ett typiskt case ur en kvinnas perspektiv på verksamheten Bas KALMAR.

Bakgrund

Gift som ung tonåring i sitt hemland, ingen skolgång, fem levande barn. Ett barn drunknade på vägen till Sverige. Familjen kom under flyktingvågen hösten 2015. Bodde på flyktingförläggning i en annan del av landet, kommunplacering i Kalmar hösten 2017.

Kvinnan var hemma fram till augusti 2018, då hon började på Bas KALMAR. Hon tog hand om barn, matlagning, tvätt och städning i hemmet. Familjen präglades av sorg för det förlorade barnet. Kvinnan hade ofta ont i rygg och knän och åt en hel del smärtstillande medicin. Hennes man höll i alla kontakter utanför hemmet så som inköp, barnomsorg och skola. Mannen deltog alltid i kvinnans kontakter med myndigheter och sjukvård. Mannens språkkunskaper i svenska var förhållandevis låga, han gick sex år i grundskola i hemlandet.

Tiden på Bas KALMAR

Tystlåten, försiktig och blyg när hon börjar på Bas KALMAR. Tittar inte eller handhälsar på manlig personal. Sitter inte i närheten av manliga deltagare i klassrummet. Uttalar inte egna åsikter, särskilt inte under diskussionslektioner när män från samma hemland är närvarande.

Stort motstånd att röra sig i början, vill inte gå promenader än mindre byta om och träna på Friskis&Svettis. Eftersom detta är obligatoriska aktiviteter måste hon ändå delta. Stort motstånd byts efterhand till välmående och hon slutar ta sina värktabletter efter fyra månader på Bas KALMAR.

Kvinnan börjar berätta om sitt förlorade barn för en i personalen som talar hennes modersmål. Hon bär på en stor sorg men får professionell hjälp utifrån. Efterhand kommer det fram att kvinnan vill lära sig åka buss själv, lära sig använda sitt bankkort och handla mat. Under tiden på Bas KALMAR får hon träna på detta. Det finns flera i personalen på Bas KALMAR som talar hennes modersmål och hon öppnar sig mer och mer kring vad hon vill göra i framtiden. Hon börjar även åka buss och handla själv.

Kvinnan har ett stort intresse för och är bra på att laga mat. Under hälsolektioner som handlar om mat kommer det fram att hon har en familjemedlem som har diabetes. Hon tar till sig informationen och ställer många frågor. Hon ändrar delvis sin matlagning till familjen, så att den stämmer bättre överens med råden för hur man bör äta när man har diabetes.

Innan hon slutar börjar hon på simskola och hinner lära sig simma 25 m på djupt vatten. Hon vill gärna fortsätta simma, men avslutar träningen när hon börjar på SFI. Efter att hon har slutat på Bas KALMAR skickar hon bilder på sig själv och familjen när de är i simhallen.

Vad Bas KALMAR har spelat för roll för individen

Kvinnan upplevs ha stärkt sin självkänsla under tiden på Bas KALMAR. Hon sörjer fortfarande sitt förlorade barn men hon vågar och kan nu åka buss själv, handla mat och kläder, hämta ut sin medicin på apoteket, hämta och lämna barn i förskolan. Efter sex månader på Bas KALMAR var hennes man för första gången hemma för vård av sjukt barn, detta efter att ha informerats om hur Försäkringskassan, vård av sjukt barn och jämställdhet i Sverige fungerar. Kvinnan säger att hon har blivit beroende av att följa med på svenska nyheter efter att hon har fått se "Nyheter på lätt svenska” varje dag under tiden på Bas KALMAR. Hon tycker det är skönt att kunna förklara saker om Sverige för sina barn och sin man, istället för att det alltid är omvänt.