Strandskyddet regleras i Miljöbalken, kapitel 7. Där står bland annat att:

Inom ett strandskyddsområde får inte

1. nya byggnader uppföras,
2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt,
3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2, eller
4. åtgärder vidtas som väsentligen förändrar livsvillkoren för växt- eller djurarter.

Kommunen får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden eller upphäva strandskyddet i en detaljplan om det finns särskilda skäl. De särskilda skälen finns uppräknade i lagtexten och är:

1. att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften,
2. att området genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen,
3. att området behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
4. att området behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
5. att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller
6. att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.

När det gäller försvarsanläggningar, allmänna vägar och järnvägar, samt skyddade områden, till exempel naturreservat, är det länsstyrelsen som beslutar om upphävanden och dispenser. Länsstyrelsen kan även upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag som har liten betydelse för strandskyddets syften.