I mitten av 1800-talet växte 160 fruktträd i Krusenstiernska trädgården, idag finns ungefär 120 stycken. En trädgårdsritning från 1872 visar hur fruktträden växte i kanterna av odlingskvarteren, och så gör de än idag. Äldre förteckningar visar vilka fruktsorter som funnits i trädgården.
Vill du hellre lyssna på texten? Inläst text: "Pergamutter och Bunkakänger - 1800-talets päronsorter"
Här växer ett äldre exemplar av päronsorten 'Höstbergamott'. Under Herminas tid växte också en 'Winter-Bergamott' i trädgården. Bergamotter, eller som äldre människor ibland kallar dem ”Pergamutter” eller ”Pellemutter”, är en pärongrupp med en lång historia i Sverige. De nämns i skrifter i Sverige under slutet av 1400-talet. I England anser man att de har funnits sedan den romerska tiden (cirka år 50–400 efter Kristus). Vissa frukthistoriker tror att bergamotterna härstammar från Främre Orienten.
Runt sekelskiftet 1900 var 'Höstbergamott' den päronsort, jämte 'Gråpäron', som såldes från flest plantskolor i Sverige. Idag finns sorten knappt att få tag på i handeln. Bara mycket gamla träd står kvar i äldre trädgårdar.
Bergamotterna är en sortgrupp av päron som är runda, mer äppelformade, än den klassiska långsträckta päronformen. Träden blir höga och det kan ta upp till 15 år efter plantering innan de blommar första gången. Höstbergamottens skal är tjockt och lite kärvt, men sötman och lite syra och den typiska bergamott-kryddigheten balanserar upp skalets bitterämnen. Runt första veckan i oktober brukar frukterna, som ofta sitter i klasar, vara mogna.
Bergamotterna är något så ovanligt som en äldre typ av dessertpäron. Alla päronsorter som säljs idag är dessertfrukter, goda att äta råa, med en hög sockerhalt och ett smältande aromatiskt kött. De härstammar från de så kallade smörpäronen som började korsas fram under andra halvan av 1700-talet i Belgien och Frankrike. Vid denna tid dominerade kok- eller syltpäronsorterna helt, men de fasades ut under 1800-talet och har i stort sett försvunnit idag.
Bland kokpäronen kan nämnas sortgruppen 'Bonchrétien', som på svenska ofta kallades ”Bunkakänger”. De stora, buckliga frukterna har ett grovt kött, som innehåller bitterämnen och syror, men när frukten kokas in frigörs smakämnen och den förvandlas till något välsmakande. Få träd finns kvar i Sverige av denna pärongrupp som fanns i nästan varje trädgård runt år 1800. Sorten finns i en fruktförteckning från Herminas föräldrars trädgård. Ett Bonchrétien-päron kommer att planteras i Krusenstiernska trädgården vid den stora gräsytans södra kortsida.
Vanliga under 1700- och 1800-talen var också 'Sockerpäron', 'Kanelpäron' och 'Muskateller'. I de höga rikbärande träden hängde små sockerhaltiga päron i tusental. Frukterna mognade i augusti, skördades och torkades i eftersommarvärmen. 'Canelpäron' växte hos Herminas föräldrar och 'Muskateller' har funnits i Krusenstiernska trädgården. Sorten 'Långa Kanelpäron', även kallad 'Sommarprincesspäron', planterades i Krusenstiernska trädgården 2020. Även detta träd står vid den stora gräsytans södra kortsida.
Välkommen in i Herminas värld!
Det ostindiska arvet.
Ett hus för hushållets grovgöra.
Bänkgården – trädgårdens verkstad.
Blomsterprakt vid gången mot lusthuset.
Ett titthål ner i medeltiden.
Trädgårdens ursprungliga gräsmattor.
Spaljering gav prydnad och högklassig frukt.
Klickbar karta för samtliga temapunkter i trädgården