Hermina von Krusenstierna som ung. Fotografiet kan vara taget omkring år 1850.
Du står nu på tröskeln till Krusenstiernska gården och det sena 1800-talets värld. När Hermina von Krusenstierna köpte den här fastigheten 1874 var hon en mogen och oberoende kvinna på 50 år. Tre år senare när hon gifte sig, blev maken fastighetsägare och hennes förmyndare.
Vill du hellre lyssna på texten? Inläst text: "Välkommen till Herminas värld!"
Hermina växte upp i en tid när de sociala skillnaderna fortfarande var stora i samhället och kvinnors rättigheter och möjligheter begränsades av traditioner och lagstiftning. Hon var nummer fem av Carl Mauritz och Louise von Krusenstiernas sju barn, födda 1819–1831. Av Hermina och hennes systrar förväntades framför allt att de skulle gifta sig – men inte med vem som helst.
Så här beskrivs den unga Hermina av sin yngre syster Ebba: ”Hon var den gladaste av systrarna, mycket bortbjuden, gerna sedd, treflig och språksam, behövde aldrig vara rädd att få sitta på baler. Hon var rättfram, rejäl, praktisk och ekonomisk.”
Herminas mamma Louise von Krusenstierna (1792–1870) växte upp på godset Rustow i norra Tyskland. Herminas pappa Carl Mauritz (1791–1862) kom från gården Tunarp i Östergötland.
I början av 1850-talet förälskade sig Hermina i en ung man: August Petersson från Tingby gård utanför Kalmar. De ville gifta sig men Herminas far gick inte med på giftermålet. Augusts familj var förmögen, men de var bönder. Familjen von Krusenstierna var inte lika rika, men eftersom de var adliga hade de ändå en högre ställning i samhället.
Vid den här tiden var alla kvinnor utom änkor omyndiga, så Hermina kunde inte själv bestämma över sin framtid. Ungefär tio år senare, 1863, lagstiftade man i Sverige om att ogifta kvinnor över 25 år skulle bli myndiga. Först 1872 kom en lag om att kvinnor själva fick besluta vem de skulle gifta sig med.
Lagen som gjorde ogifta kvinnor myndiga skulle få betydelse för Hermina. När hon inte fick sin August blev hon i stället en ”hemmadotter” som skötte familjens hushåll och sina gamla föräldrar. Sedan föräldrarna gått bort ville stadens myndigheter överta deras hem för att anlägga Kalmars stadspark där. Som myndig kunde Hermina då processa självständigt mot staden.
Målning av Kalmar slott. I förgrunden syns huvudbyggnaden till den gård i nuvarande Stadsparken där familjen Krusenstierna bodde mellan 1856 och 1874. Gården kallades för Britthelliska gården, efter den tidigare ägaren.
Men Hermina förlorade tvisten och köpte i stället Krusenstiernska gården. På sin nya gård utvecklade hon den trädgårdsverksamhet som familjen drivit redan tidigare. Hon blev vad vi idag skulle kalla en småföretagare. Giftermålet med kusinen Philip – som hon själv beskrev som lite udda men väldigt snäll – förändrade hennes ställning, men inte hennes driftiga och praktiska jag. Hermina fick fortsatt bestämma det mesta om gårdens drift och skötsel.
Under slutet av Herminas liv såg världen mycket annorlunda ut mot när hon var ung i mitten av 1800-talet. Olika grupper i samhället hade börjat ställa krav på rättigheter som man aldrig tidigare hade haft. Det hade blivit möjligt för kvinnor att studera och arbeta inom flera yrken som varit reserverade för män. När Hermina dog var debatten om kvinnlig rösträtt högaktuell. År 1921 blev gifta kvinnor äntligen myndiga. Samma år fick alla myndiga kvinnor och män för första gången rösta i det svenska riksdagsvalet.
Hermina och systern Ebba fotograferade i trädgården 1911. De var då 84 respektive 81 år gamla.
Det ostindiska arvet.
Ett hus för hushållets grovgöra.
Bänkgården – trädgårdens verkstad.
Blomsterprakt vid gången mot lusthuset.
Ett titthål ner i medeltiden.
Pergamutter och Bunkakänger – 1800-talets päronsorter.
Trädgårdens ursprungliga gräsmattor.
Spaljering gav prydnad och högklassig frukt.
Klickbar karta för samtliga temapunkter i trädgården