Guldkorn ur Kalmar kommunarkiv

1950 tog drätselkammarens teaterkommitté ett initiativ till en gästbok. Kommitténs främsta fokus rörde annars fastigheten och de verksamheter som fördes inom teaterns väggar. I kommunarkivet har vi bevarade gästböcker för perioden 1950-1992, totalt 10 band.

Gästboken var avsedd för turnerade teatersällskap. Reklamtecknaren Helle Hellgren, som också målade kulisser på Kalmar teater, ritade en så kallad vinjett för varje pjäs. Därefter fick alla skådespelare och personer bakom produktionen sätta sin kråka på sidan.

Uppslaget ur den första gästboken som startar 1950.

Några nedslag ur gästböckerna

”En kvinnas gåta” hade premiär den 19 september 1950 och är den pjäs som först fått lämna spår i den första gästboken. Pjäsen regisserades av Börje Mellvig och två av skådespelarna var Erik Rosén och Ester Roeck-Hansen.

En flitigt återkommande regissör var Sandro Malmquist som på den här tiden arbetade som regissör på den nationellt turnerande Riksteatern.

1963 firade teatern 100 år och den 16 mars det året gästspelade Karl Gerhard. I gästboken skrev han:

”Karl Gerhard, som skall minnas denna kväll som en av de bästa i mitt enmansshowiga liv!”

Gästböckerna fullkomligen dignar av autografer från den svenska teatereliten.

Det som jag tycker om med gästböckerna är dock inte alla kända namn utan vinjetterna till varje sida. De är tecknade för hand och omsorgsfullt framtagna till varje uppträdande – oavsett om det var en storslagen pjäs eller Kalmar balettskolas framförande. Riktiga konstverk!

Jo tack, det rullar på!

Sju veckor in i flytten av vårt kommunarkiv, kan vi alla inblandade konstatera att det flyter på rätt bra och att vi börjar se slutet av tunneln. Ingen har tappat förståndet ännu. Vecka efter vecka töms arkivhyllorna på Riskvarnen och vårt nya arkiv på Strömmen börjar lukta alltmer arkiv. Och då tänker vi inte en doft av gamla papper och 100 år gammalt damm, utan doften av historia 😉

Hittills har vi flyttat över hela vårt kart- och ritningsarkiv, våra 18 Landskommuner, hela Kalmar stad och ca 50 % av Kalmar kommun. Totalt har vi flyttat över hela 54 %. Det innebär 1173 flyttlådor och 26 vagnar med handlingar. Hur många gånger vi vikt upp och ihop flyttlådor orkar vi inte ens tänka på.

Vad har vi lärt oss av arkivflytten hittills? Det spelar ingen roll hur många gånger man inventerat arkivhandlingarna, vid varje packtillfälle dyker det ändå upp en volym som vi aldrig sett förut. Det går inte räkna ett hyllplan per flyttkartong, för det dyker alltid upp nån volym som sabbar matematiken och det dyker alltid upp en förfrågan på det material som vi packat ner och det är alltid i flyttlådan längst in och längst ner.

Nästa vecka packar vi klart det sista i Kalmar kommun, våra enskilda arkiv (bland annat våra fotografiska arkiv), kommunens alla förbund, kommittéer, styrelser och stiftelser men också de kommunägda bolagen. Därefter väntar ca 6 365 volymer skolarkiv. Vi peppar och håller tempo!

Vi satsar på en färdig arkivflytt till slutet av v. 48! Wohoo!!

Det är titeln på månadens blogginlägg och det vi i kommunarkivet andas och lever en tid framöver

Kalmar kommunarkiv har sedan slutet av 1970-talet huserat på Skeppsbrogatan 53, i ena änden av den byggnad som kallas Riskvarnen. Riskvarnen byggdes i början av 1900-talet och fungerade som stärkelsefabrik med ris och vete som råvara och är en del av de historiska byggnaderna i hamnen. Riskvarnen är med sin storlek och utformning en vacker byggnad, men dessvärre inte anpassad för arkiv och efter ca 40 år i samma lokaler med ett ständigt växande arkiv, har platsbristen blivit ett stort problem.

Att hitta en ny lokal för att rymma 2,5 km arkivhandlingar och ha utrymme för att växa, samtidigt som arkivlokalen ska uppfylla de höga krav som Riksarkivet förskrifter ställer har varit en utmaning. Arkivhandlingarna ska inte bara skyddas för obehörig åtkomst utan också mot miljöpåverkan. Fukt, vatten och brand är lika farligt för våra handlingar som att låta vem som helst att ta del av all information som finns i arkivet.

Omkring 2020 blev det klart att Kalmar kommunarkiv skulle flytta in det nya kulturhuset, numera Kulturhuset Strömmen och in i nybyggda arkivlokaler anpassade efter våra behov.

Det har varit fem år med förberedande arbete. I takt med att nya arkivlokaler växt fram i kulturhusets källare, så har arkivbeståndet inventerats, mätts upp och mätts upp igen och slutligen kategoriserats.

Tidigt i arbetet uppstod frågan ”Hur får vi ut allt arkivmaterial med endast en hiss lika stor som en garderob och ett trapphus som liknar trapporna på Gröna Lund?” På tal om det jag skrev om i början, vacker byggnad men inte anpassad för arkiv. Vi insåg tidigt att vi behöver ha experthjälp med självaste flyttmomentet och en flyttfirma med erfarenhet av arkivflytt upphandlades.

Det senaste året har vi arbetat med att förbereda allt arkivmaterial för att klara en flytt. 456 rullade kartor och ritningar har rullats om på papprör, kartor i ritningsskåp har fått nya kartomslag och lagts i specialbeställda papplådor. 5000 fotografiska glasplåtar har en och en lagts i speciella fotokuvert. Sköra, tummade böcker har lagts i nya arkivkartonger och slutligen har alla volymer dammsugits. Vi har också passat på att ta hand om gamla arkivsynder såsom att förteckna gamla arkiv men också lämnat över arkiv som hör hemma på Riksarkivet eller på Kalmar länsmuseum.

Var sak har sin plats, det är ett välkänt arkivspråk.

I mitten på september påbörjade vi det stora arbetet med att packa ner arkivet och vika ca 900 flyttkartonger. Inget man klarar på tre personer, till vår hjälp har vi fantastiska personer från Återbruket- de är vår energi och muskler!

Att planera och packa arkiv är en utmaning i sig. Arkivbeståndet ser olika ut och det tar tid att packa ner ett arkiv, det är lite som att spela Tetris, fast med arkivkartonger. Vissa volymer är höga och andra låga, vissa så djupa som 50 cm och andra volymer så tunna eller trasiga att de inte kan stå av sig självt. En del böcker är så tjocka att man undrar om de försökte slå världsrekord i världens tjockaste bok? Böcker har lindats in i bubbelplast, andra klarar inte av att läggas i flyttlåda utan måste packas på särskilda vagnar. Flyttfirman har tillverkat specialbyggda vagnar på hjul som faktiskt får plats i ”garderobshissen”. Imponerande! Här pratar vi måttanpassat på millimetern, inte minsta flik av volymerna får sticka utanför vagnen, för då går inte hissdörren igen!

Hittills har vi tillsammans packat 5 145 volymer av det arkivmaterial som tillhör vårt äldsta arkiv. 22 september kördes första flyttlasset över till Strömmen och så kommer vi hålla på i ca åtta veckor. Packa ner, lasta och lossa arkiv, packa upp arkiv tills allt har flyttat över från Riskvarnen och fått sin slutgiltiga plats på Strömmen.

Det är ett tidskrävande arbete men det värmer verkligen en arkivaries hjärta, att äntligen se Kalmar kommuns historia bevaras under rätt förutsättningar. Nu ser vi framemot att öppna upp arkivet igen, både internt och för allmänheten. Vi har inte bara fått nya arkivlokaler utan en fin och stor forskarsal belägen på Strömmens entréplan, dit vi snart kan välkomna alla intresserade och nyfikna forskare.

Vi bjuder på en film och bilder från flytten!

I Kalmar har vi haft förmånen att ha flera tjänstepersoner som fotograferat av sina omgivningar och dessa bilder finns nu i kommunarkivet. I det här inlägget berättas om en av samlingarna.

Eiler Tage Schiöler (född 1883) var stadsingenjör i Kalmar stad 1913–1948. Han var också fotointresserad och avbildade staden under sina år i tjänst.

Hans son Eiler Sören Schiöler (född 1908) arbetade extra som mätningstekniker i staden från 1939, blev fast anställd som ingenjör 1947 och arbetade i kommunen till sin pension på 1970-talet. Sören tog efter fadern och ägnade tid åt den fotografiska avbildningen.

I kommunarkivet finns Schiölers fotografiska samling som består av negativ, fotografier och plåtar som far och son har efterlämnat. Delar av samlingen finns tillgängliga i kommunens digitala bildarkiv sorterade under "Blombergs samling m.fl".

Här i inlägget bjuds på ett axplock ur denna fantastiska samling som ger en bild av Kalmar under 1900-talet första decennier. Känner ni igen miljöerna? Hittar ni några intressanta detaljer i bilderna?

”Den 12 juni 1909 voro de små kolonisterna färdiga att med ”åttan” resa till koloniens egna vackra hem på Ekenäs. Resan syntes bliva rätt besvärlig när vädret var regnigt och blåsigt. Men tack vare den vänliga kaptenen, som bjöd alla taga plats i aktersalongen gick det bra, men nog frågades det många gånger om vi inte vore framme snart.” Så inleder föreståndarinnan Anna Andersson sin årsberättelse för Kalmar skollovskoloni år 1909.

I början av 1900-talet organiserades barnkolonier runt om i hela Sverige som ett sundhetsalternativ till industrialismens hälsovådliga miljöer, till exempel gav trånga bostadsförhållanden upphov till sanitära olägenheter. Att vistas ute i den friska luften, äta näringsrik mat och ta kalla bad var ett steg i arbetet mot en förbättrad folkhälsa. Barnen skulle ges möjlighet att hämta nya krafter under sommaren samtidigt som deras uppfostran skulle förbättras genom punktlighet, renlighet och artighet. I slutet av 1800-talet hade arbetarna i staden ingen lagstadgad semester medan skolbarnen var lediga från skolan under sommaren, detta ledde till att många barn kunde driva omkring utan tillsyn på gatorna. Genom sommarkolonierna kunde stadsbarn i filantropisk anda ” få njuta av landtlifvets behag och nöjen, medan deras eljest sannolika öde blivit att i stadens kvalm se feriedagarna gå förbi utan att lämna något stänk av rosors färg på deras bleka kinder.”

Kalmar skollovsförening skapades 1902 i syfte att verka för att sjuka, svaga och fattiga barn i Kalmars små- och folkskolor skulle få möjlighet att vistas ute på landet för att förbättra sitt hälsotillstånd. De barn som valdes ut till sommarkollo fick inte bära på smittsamma sjukdomar och man undvek att ta med ”vanartiga barn”, som i sin tur kunde inverka negativt på moralen och innebära ett merarbete för personalen. Målet var att inte bara förbättra skolbarnens hälsotillstånd utan också fostra goda samhällsmedborgare, som det står i föreningens stadgar.

Inför årets skollovskoloni hade föreningen köpt ett hus på Ekenäs och i år hade de möjlighet att ta emot fler antal barn än året innan. Bland det stora antalet anmälda skolbarn, valdes 35 barn ut, 18 pojkar och 17 flickor. Bland de förväntansfulla fanns bland annat Ellen, Nils och Torsten.

Mycket skulle förberedas inför starten. Möbler skulle införskaffas och skafferiet fyllas, barnen skulle förses med hela och rena kläder och bland annat köptes det in både gossblusar, skjortor och klänningar. Att ansvara för barnen anställdes föreståndarinnan Anna Andersson, fröknarna Ellen Olsson och Karin Johansson. För att ordna med matbestyr och bakning anställdes tjänarinnorna Ida Alm och Stina Larsson.​​​​​

På ankomstdagen fick barnen bada sig rena i kolonins präktiga badhus, i badhuset hade de lagt in ett golv så att även ”LillStina” kunde bottna och på kvällen fick de krypa ner i varma och rena sängar, pojkarna i en egen sovsal och flickorna för sig.

”Nog var det några av barnen som längtade efter hem och syskon samt kände sig oroliga över mor, men det gick snabbt över och man kände sig hemma” skriver föreståndarinnan.

Det var en fin och varm sommar som spenderades till stor del utomhus med olika utomhusaktiviteter och utflykter, bad var ett uppskattat nöje. Förutom att bada spelade pojkarna krocket och käggel och flickorna ägnade sig åt olika sång- och rollekar, där drottning och prinsessor, mamma och barn var populära lekar. Men det var inte bara bad och lek, tiden på sommarkolonierna var uppdelad i arbetstid och lektid. Under arbetstiden skulle flickorna lära sig hushållsarbeten och pojkarna utomhusarbeten.

Men vilket kalas det bjöds på! På sommarkolonin passade man på att fira två högtidsdagar, en dag när alla barnens födelsedagar firades och dag för alla barnens namnsdagar. Till midsommar plockade barnen löv, klädde midsommarstång och avslutade med dans runt stången. Nils, som hade skadat foten och var beordrad vila, hade svårt att sitta stilla. Han var rädd för att missa något.

Mat var ett viktigt inslag under dessa vistelser, för många av barnen var det inte självklarhet att få äta sig mätta hemma. Om aptiten skriver Anna Andersson att den till en början inte var så god hos många av barnen, som inte var vana vid ordentligt lagad mat. Men allt eftersom ökade aptiten och hon förvånas över hur mycket mat som kunde rymmas i en barnmage.

Barnen vägdes och mättes vid ankomst och avfärd och en ökning av vikten var tecken på en lyckad vistelse. 11 åriga Ellen Möller som var mycket sjuk och svårt angripen av ”äggvita”, vägde 25 kg vid ankomsten och under vistelsen fick hon ta varma bad och hålla diet. Vid hemgång hade hon ökat hela 2 kg. Anna Andersson skriver att hon var

”förvånande var att se, huru hon hela dagarna deltog i leken och tycktes aldrig bliva trött”.

Ellen Möller hann aldrig börja i skolan igen till hösten utan dog 14 oktober i hemmet, till följd av sin njursjukdom.

Den 14 augusti var det dags att säga hej då till huset på Ekenäs och när dagen för hemresan kom var det ledsna och nedstämda barn som vinkade adjö. De trodde aldrig att de skulle få ha så roligt igen. Stackars Torsten, som hade fått en böld, hade redan skickats hem ett par dagar tidigare. Barnen fick beröm för att de alla visat på gott uppförande, varit tacksamma och tillgivna och lämnades över till sina föräldrar, släkt och vänner på Kalmar station.

På våren 1910 skriver folkskolans läkare ett brev till föreningen och berättar om de barn som sommaren 1909 varit på skollovskolonin Ekenäs. De hade alla gjort förbättringar i sitt hälsotillstånd och de hade inte bara ökat i vikt utan han kunde också se

”att deras allmänna utseende i hög grad förbättrats”

Kalmar skollovsföreningen fortsätter att erbjuda barn sommarkollo fram till 1970 och föreningen upplöstes vid årskiftet 1970/71. Att erbjuda barn sommarkollo var en väldigt stor social verksamhet ända fram till 1970-talet och än idag anordnas det sommarkollo även om det inte är i samma stora utsträckning som förr. På sista styrelsemötet framförde kommunalrådet Wilhelm Peterson stadens tack för föreningens insatser för de tusentals barn som genom föreningens omsorg kunnat beredas en sommarvistelse, som gett dem hälsa och krafter, tillsyn och vård och i många fall ett värdefullt miljöombyte.

Vill du läsa mer om Kalmar skollovskoloni? Välkommen in till oss på arkivet!

Rådhuskällaren, en arkivaries värsta mardröm och ett riktigt skräckexempel! Ett bortglömt skrymsle med gamla synder, som ingen längre har kunskap om. En dag i mars var det bara att dra på sig oömma kläder, skyddsmask och tillsammans med ett fantastiskt gäng från Arbetsmarknadsenheten skapa reda i oredan. Vilken känsla att blicka över det tomma utrymmet och vad roligt att se vad man kan åstadkomma genom att samarbeta över verksamheterna!

Det är den 30 november 1885 och ett rannsakningsmål pågår i Kalmar Rådhusrätt. Anklagad för barnmord står den 40 åriga änkan Carolina Andersson, hon är så matt och svag att hon knappt kan hålla sig upprätt. Stadsfiskalen J P Kindbom har grävt upp ett spädbarnslik i hennes trädgård, ett barn som Carolina erkänt är hennes, men hon nekar till anklagelserna. Vad är det som egentligen har hänt med spädbarnsliket på Västerlånggatan 17?

Carolina Andersson är inte född i Kalmar, utan i Kastlösa på Öland den 6 april 1845. Som vuxen beskrivs hon som liten i storleken med ett ovalt ansikte, blå ögon och brunt hår. Carolina föds i en lantbrukarfamilj, går i folkskola och konfirmerar sig. Vid 26 års ålder gifter hon sig med sjömannen Fredrik, tillsammans får de två barn men redan efter fyra års äktenskap avlider Fredrik. Tre år senare gifter hon om sig, men hennes andra man, styrmannen Fredrik, avlider också ett par år senare i Rotterdam och Carolina blir änka en andra gång.

1884 bestämmer sig Carolina för att tillsammans med sina döttrar lämna Kastlösa och flytta till Kalmar. Kanske vill hon lämna sitt förflutna bakom sig och börja om? Carolina verkar ha det gott ställt, hon erhåller undantagsförmåner från ett hemman på Öland och tack vare lite lösöre har hon lyckats köpa det lilla huset på Västerlånggatan 17. Hon har också träffat lantbrukseleven Oskar Amnér, som hon lärt känna på Öland, och de talar om äktenskap. Men något tredje äktenskap för Carolina blir det inte, Oskar lämnar Carolina och orten under våren 1885. Kvar blir Carolina med en hemlighet, en hemlighet som hon inte berättar för någon, inte ens för Oskar. Hon är gravid.

Under hösten 1885 når rykten stadsfiskalen J P Kindbom, att änkan Carolina Andersson tycks ha varit gravid under sommaren men att hon de senaste veckorna legat sjuk hemma utan att tillkalla en läkare. Man har också sett blodiga linnen och blodfläckar i hennes rum och Kindbom beger sig dit.

Carolina Andersson förnekar till en början ryktena om att hon ska ha varit gravid, de blodiga linnena och blodfläckarna på golvet förklarar hon är från de nio gäss hon slaktade förra veckan. Någon undersökning för att motbevisa ryktena vill hon först inte gå med på men ger till slut med sig. Kanske inser Carolina att hon egentligen inte har något val? Det blir stadsbarnmorskan Emma Olson som bekräftar att de rykten som cirkulerat är sanna, och Carolina erkänner, hon berättar också att barnet finns nedgrävt i hennes trädgård.

Det börjar skymma ute torsdagen den 29 oktober då förlossningen startar, Carolina börjar känna sig dålig men kallar inte på hjälp. En timme senare föds ett litet flickebarn men det nyfödda barnet ger inga tecken på att vara vid liv. Barnet varken rör sig eller ger ifrån sig några skrik. Carolina lägger det lilla barnet i sängen och väntar på att natten ska komma, väntar på att barnen i huset ska somna. När huset sover smyger Carolina upp och sveper in barnet i ett linnetyg och bär barnet till ett annat rum, där hon gömmer det tills hon kan gräva ner flickan i trädgården, hon har valt en plats under bordet i bersån.

Carolina är anklagad för barnmord men nekar bestämt till anklagelserna när hon står framför rådhusrätten. Tanken på att döda sitt eget barn har aldrig slagit henne. I hennes hem har man hittat nysydda bebislinnen och kläder, är inte det bevis nog? Barnet gav inga tecken på liv, varken vid födseln eller tiden då hon hade barnet bredvid sig i sängen, inte heller när hon lyfte upp flickan och bar det. Men Kindbom hävdar motsatsen, obduktionsprotokollet bevisar att barnet var vid liv och andades när det föddes. Stadsläkaren, Alfred Backman, som fått i uppdrag att utföra obduktionen kan konstatera att barnet visade livstecken vid födseln, men att någon tydlig dödsorsak inte går att fastställa. Backman kunde inte hitta några tecken på yttre våld men inte heller utesluta teorin om att Carolina är skyldig till barnmord genom försummelse. I obduktionsprotokollet står det

”att intet finnes, som talar emot det antagandet, att barnet dött till följd af modrens underlåtenhet att vidtaga åtgärder till dess hållande vid lif”.

På frågan varför hon inte kallade på hjälp när förlossningen började kunde hon inte svara och kommer för alltid att vara obesvarad.

Carolina Andersson var en av många kvinnor som under 1800 talet dömdes för barnmord, hon döms för att indirekt mördat sitt barn till straffarbete i fem år, med motiveringen att hon:

"Torsdagen den sistlidna oktober framfödt ett lefvande foster, hvilket straxt efter födseln aflidit i följd af stor underlåtenhet af det, som till fostrets bibehållande vid lif nödigt var, då alltså förekomna omständigheter gifva vid handen, att hon haft för avsigt att låta fostret omkomna”

Straffet avtjänade hon på Kronospinnshuset i Göteborg och 44 år gammal den 16 januari 1890 avlider Carolina i fängelset, dödsorsak lunginflammation. Hennes få tillhörigheter som bestod av en bibel, ett par guldöringar, skrivpapper och kuvert, skickas till Stadsfiskalen Kindbom. Att hennes tillhörigheter skickas till Kindbom är inget misstag, efter Carolina dömts till fängelse tar sig Kindbom och hans hustru sig an hennes två döttrar som fosterbarn.​​​​

Huset på Västerlånggatan 17 står fortfarande kvar, ett litet rött hus med vita knutar. Även om spåren efter Carolina Andersson sedan länge är borta, så finns hennes historia bevarad i kommunarkivet. Här finns obduktionsprotokollet från spädbarnet, likaså polisrapporten. Barnmorskan Emma Olsons barnmorskeböcker och Carolina Anderssons dödsbevis. Tänk, vad det sitter i väggarna och i arkivet finns det fler historier som vill bli hörda.

Klockan närmade sig halv fem och elvaårige Fredrik var på väg till arbetsstugan. Han spenderade fritiden i stugan medan hans föräldrar arbetade på tändsticksfabriken. Fredrik såg fram emot dagens undervisning. Skomakare Nordstrand hade dagen innan berömt honom för den lagning han utfört på ett par skor och till kvällsmat skulle det serveras pannkakor. Han gnolade nöjt på en melodi medan han spatserade längs med strömmen mot Unionsgatan där stugan hyrde lokaler i Bernhardinaskolan. Väl framme vid arbetsstugan hälsade Fredrik artigt på föreståndarinna Ekman innan kvällens undervisning tog sin början.

Arbetsstugans historia

Fredrik i berättelsen här ovan är fiktiv, men det kunde mycket väl ha varit så här det var på 1920-talet för barn som valde att gå till arbetsstugan. Arbetsstugorna växte fram på 1880-talet i syfte att sysselsätta de barn vars föräldrar arbetade i den växande industrin, eller som av andra skäl inte kunde ge barnen den trygghet och omtanke som de behövde. Målet med stugorna var att lära barnen ett hantverk och framtida yrke och i förlängningen skydda dem från att ledas i ”dåliga riktningar, förvildas och förfalla”. Arbetsstugorna drevs på ett liknande sätt i landet och mallen utgjordes av den första stuga som öppnades 1887 i Stockholm av Anna Hierta-Retzius. Stugorna blev populära och barnen sägs ha sagt: ”Om vi bara kunde få vara kvar hela dagen och varje dag!”

I stadens tjänst i 30 år

Historien bakom Kalmars stads arbetsstuga börjar i maj 1907 när doktorinnan Sörensson höll ett föredrag om arbetsstugor i Diskussionsföreningen. Tyvärr vet vi inte vad detta var för förening, men nog blir i alla fall jag nyfiken på vilka frågor som kan ha tagits upp där! Doktorinnans föredrag var så pass intressant att de församlade tillsatte en kommitté som kom fram till att en arbetsstuga i Kalmar skulle startas. Kalmars stads arbetsstugeförening bildades därmed och inom kort gav deras arbete frukt och arbetsstugan blev ett faktum.

Den 29 februari 1908 slog arbetsstugan upp sina portar under invigning av biskop Tottie. I 30 år verkade stugan för stadens barn och sysselsatte dem med arbete inom skomakeri, borstbindning, snickeri, vävnad, sömnad, knyppling, flätning med mera. Arbetena såldes till allmänheten vid en till två tillfällen per år. Verksamheten bedrevs med medel från stadsfullmäktige, gåvor och intäkter från försäljning. Under åren huserade stugan i många olika lokaler men 1921 fick den en mer permanent tillvaro i Bernhardinaskolan på Unionsgatan. Arbetsstugan hade det tufft den sista tiden och verksamheten lades slutligen ned 1938.

I årsberättelserna finns beskrivet hur många barn som vistats i stugan, vad deras måltider har kostat, vilka lärare som tjänstgjort med mera. För vissa år är det även beskrivet vad barnen har tillverkat. Tyvärr finns inga bilder bevarade på dessa arbeten, men däremot finns en så kallad modellsamling. Den innehåller exempel på arbeten som barnen runtom i landet har tillverkat i arbetsstugorna.

Äntligen fredag och kommunarkivet bjuder på 260 år gammalt ögongodis! Notera det vackra sigillet, Kalmar stadssigill från 1700-talet.

Här ser ni några exempel på elevarbeten från Kalmar stads yrkesskola. Riktiga guldkorn från tidigt 1900-tal! Ett 60-tal elevarbeten finns bevarat i kommunarkivet och som idag har fått lite extra omvårdnad.

När vi arkivarier botaniserar i arkivet, händer det att vi snubblar över arkiv som får en att lyfta lite extra på ögonbrynen och tänka ” Vad är detta, det här måste jag kolla upp!”, ” Hur hamnade det här hos oss och är det någon annan än vi som vet att det finns?”

Kalmar Omnibusförening är ett sådant exempel. För vad betyder ens omnibus? En snabbgoogling senare ” Omnibus – en äldre benämning för ett motorfordon avsett för vägtransport av många passagerare.” Aha, en bussförening! Är det möjligtvis en föregångare till dagens kollektivtrafik?

Efter ytterligare efterforskningar i arkivet visar det sig att motordriven busstrafik har trafikerat Kalmars gator sedan början av 1920-talet, dock i begränsad upplaga och av två enskilda företag. Busstrafiken bestod från början av två linjer, den röda och den blå. Den röda linjen trafikerade Johannesborg - Ängö och den blå linjen Sjölyckan - Getingen. Åkte du buss på 1920-talet i Kalmar, så var det i en T – Ford med ingång genom bakdörren. Det var med största sannolikhet både trångt och obekvämt, Kalmars gator bestod av kullersten och grusvägar. Jag är arkivarie och ingen bilexpert, men en T- Ford hade inte mycket till stötdämpare, så det gällde att hålla i äggen och kanske hatten!

Så här rullade det på, busstrafik i privat regi på skumpiga vägar, tills en motion i början av 1940 talet hamnade hos Drätselkammaren i Kalmar stad. Motionen gällde en kommunalisering av busstrafiken i staden, då man noterat ett utökat behov av kollektivtrafiken bland befolkningen. Bland annat öppnade F 12 i Kalmar i början av 1940 talet och allt fler blev beroende av en fungerande kollektivtrafik. Drätselkammaren tillsatte en kommitté, Omnibuskommittén, den 10 december 1943, för att utreda frågan.

Utredningen resulterade i att Kalmar stad tog över busstrafiken och Kalmar Omnibusförening bildades. Kollektivtrafiken förbättrades genom att de två befintliga linjerna utökades till fyra och avgångarna blev tätare. Kalmar Omnibusförening ansvarade för att skjutsa passagerarna från A till B ända fram till 1988, då Linjebuss tog över.

Kalmar Omnibusförening är ett relativt litet arkiv men mycket roligt finns bevarat. Förutom protokoll, register, räkenskaper och statistik, så hittar du också turlistor, biljetter och handskrivna dagboksanteckningar. Är du intresserad av att veta hur mycket lön en busschaufför hade eller hur många busshållplatsstolpar som kördes ner, så finns det också bevarat.

I en dagboksanteckning från 1 mars 1948 kan vi läsa ” En ny Volvobuss kommer kl. 23, H 133 på verkstan, H 939 på verkstan, - 7 grader och solsken” En bussvardag för 75 år sedan. Bussfantast eller inte, men visst är arkivet ett guldkorn och en del av Kalmar kommuns historia!

Det finns mörka vrår i arkivet, dit ljuset sällan når! Men tacka ficklampan på mobilen, för att den lyste upp en brun dammig träportfölj. Däri låg ett guldkorn som skickade lyckliga rysningar genom hela kroppen.

Se här! Ett 30-tal ritningsförslag med om- och tillbyggnader av Kalmar Högre Allmänna Läroverk, signerade inga mindre än J. Fred Olson, Sven Rosman och Erik Lallerstedt 1906–1926. Ni hittar dem i Kalmar Kommunarkiv.

Arkivet utrustar sig med pannlampa, för vi tyckte att det fanns en ännu mörkare vrå lite längre in...

Den 24 januari 1902 beslöt stadsfullmäktige att införa en fast brandkår i Kalmar stad och med yrkesbrandkåren kom kravet på att hästar skulle finnas på brandstationen. 1905 köptes de tre första hästarna in till Kalmar stads brandkår och som mest hade de fem hästar i tjänst. Dessa skulle vid utryckning dra de tungt lastade brandvagnarna och befann sig i händelsernas centrum tillsammans med brandmännen. Under de 11 år som brandkåren använde sig av hästar, hann 10 tjänstgöra och flera av dem fick sätta livet till. Hästarna var inte bara med och bekämpade bränder i staden utan fick också köra skadade eller sjuka invånare med ambulansvagnen, ambulansvagnen kunde gå till såväl sjukhuset som till polisstationen, beroende på vem som åkte däri.

I Brandstyrelsens arkiv finns Häststamrullor bevarade. I dessa rullor kan vi läsa om hästarna som fanns i Kalmar Brandkårs ägo. Här finns noga dokumenterat hästarnas födelsedag och födelseort, färg, tecken och höjd. Här kan vi läsa om när de köptes in till brandkåren och om deras tid i brandkårens tjänst.

Här kan vi läsa om de två sista hästarna som tjänade i Kalmar stads brandkår, två bruna herrar vid namn Cesar II och Balder III. Cesar, född i Seby på Öland och Balder i Wångerslät. Och som ni säkert kan gissa så ersatte dessa herrar föregångarna Cesar I och Balder II. Vi kan inte påstå att fantasin på hästnamn flödade på brandstationen precis.

När brandkåren motoriserades helt 1926, såldes de tillsammans till Herr Björksten i Ryssby. Detta mot förbindelsen att han skulle vårda dom väl och inte sälja hästarna vidare till någon annan. När Cesar II såldes 1926, hade han arbetat och släckt bräder i Kalmar stad i 13 år, och var den häst som längst tjänstgjort i Kalmar stads brandkår. Han var en trogen tjänare som vid en ålder av 18 år fick gå i pension. Och vem vet, kanske fanns det en korkek i Ryssby? Där de kunde sitta och lukta på blommorna.

Stadsfiskal Erik Sauter lyfte blicken från skrivelsen framför sig. Utanför fönstret var det grått och termometern visade på några minusgrader. Året hade börjat med den ständigt återkommande lokalfrågan vilken handlade om behovet av fler och mer ändamålsenliga lokaler. Hans eget kontor och expedition var inhyst i Rådhusets bottenvåning med ingång från Stortorget, något avskilt från övriga poliskåren på Södra långgatan. Sauter hade varit stadsfiskal ett par decennier nu och noterat en ökad brottslighet sedan krigsslutet. Antalet anställda inom kåren hade till följd av det ökat, vilket gjort lokalbehoven större både för personalen och arresterade. Han visste att det var tal om en flyttning av hyresgäster och såg nu en möjlighet att kunna samla polisen i ett hus eller åtminstone ett kvarter. Han trummade fundersamt med fingrarna mot skrivbordet och ögnade igenom skrivelsen en gång till så att han inte hade missat något innan han signerade den.

Exakt vad Erik Sauter tänkte i denna stund den 26 januari 1959 när han skrev till drätselkammaren vet vi förstås inte. På den tiden var ansvaret för polisen delat. Det fanns en statspolis och en kommunal polis med olika avdelningar och ansvarsområden. Arbetet leddes av stadsfiskalen som i vissa städer, bland annat Kalmar, agerade både åklagare och polischef.

Polishistoria i korthet

Personer som arbetar med lag och ordning har i alla tider funnits. En organiserad polis på det sätt vid tänker oss den idag uppkom på 1800-talet på landsbygden. Här fanns länsmannen och fjärdingsmannen som förutom att bevaka ordningen också ofta fick sköta skattefrågor. Detta inlägg handlar dock om polisen i Kalmar stad, så landsbygdens lag och ordning får ges utrymme i ett framtida blogginlägg.

I våra städer har det länge funnits brandvakter och stadsvakter som i viss mån även bevakade ordningen. I storstäder som Stockholm och Göteborg var organisationen större och mer specialiserad än i mindre städer som Kalmar. Dock inspirerades man så småningom av storstäderna och poliskåren började under slutet av 1800-talet att byggas ut och specialiseras även här.

Under 1900-talets början kom flera statliga förslag som syftade till att skapa en enhetligt reglerad polis och redan nu hördes röster som ville se ett helt förstatligande av polisen. Det skulle dock dröja några decennier. 1925 kom polislagen där samarbetet mellan stat och kommun bibehölls. Det var kommunen som skulle stå för lokaler, utrustning och löner. Just lokalfrågan blev i Kalmar vanligt förekommande på den politiska dagordningen. Redan från tidigt 1900-tal flyttade delar av poliskåren in i lokaler på Södra långgatan. I takt med en ökad brottslighet och krav på en mer specialiserad poliskår ökade behovet av fler och mer ändamålsenliga lokaler.

Lokalfrågan för Kalmarpolisen

Tre år efter att Sauter undertecknat skrivelsen till drätselkammaren kom ett förslag från staten om att förstatliga hela polisväsendet, vilket också skedde 1965. I samband med detta lyftes röster om en centraliserad polis i Kalmar. Från det tidiga 1900-talet och fram till att polishuset i kvarteret Valfisken invigdes 1974 så var fastigheten Rådmannen 5 länge platsen där polis- och rättsväsendet delade lokaler.

Rådmannen 5, där även Rådhuset ingår, består av flera byggnader av olika ålder. Den byggnad som sträcker sig längst med Södra långgatan är det som skulle kunna kallas Kalmars första egentliga polishus. I bildspelet visas ritningar och fotografier från platsen då statspolisen och den kommunala polisen huserade där.

Kalmar Kommunarkiv andas historia. Från golv till tak i arkivlokalerna på Skeppsbrogatan 53, trängs 2,5 km handlingar, fotografier, kartor och ritningar som tillsammans utgör Kalmar kommuns historia, och mycket har hänt i vår kommun sedan starten. För visste du att apotekets pris på blodiglar uppgick till 35 öre styck år 1887, att 1935 är året då Ångkvarnen härjas av brand eller att 1942 hamstrade Kalmarborna skor? Visst vore det spännande om vi kunde sammanfatta ett par milstolpar i ett blogginlägg?

Men vi på arkivet gör sällan något halvdant, så här kommer en milstolpe för varje år, med start året 1862 och ända fram till 2022. Trevlig läsning!

1862 Stadsfullmäktige i Kalmar har sitt första sammanträde och Gasverket stod färdigt.

1863 Nya teatern invigs.

1864 Läroverkets annex uppförs.

1865 Kalmar spritaktiebolag bildas.

1866 insjuknar 11 personer i Kalmar när Sveriges tredje och sista Koleraepidemi bryter ut.

1867 Norra vallen rivs.

1868 De barn vilka av fattigvården är uttingade till vård och uppfostran ska mönstras den 25 juni.

1869 Man får parkera sin häst och vagn på alla gator, dock ej utanför de stora trapporna.

1870 Bron till Malmen stod färdig.

1871 Kalmar Jernwägsaktiebolag bildas.

1872 Fritt betande kreatur förstör tomter på Ängö.

1873 Arbetet med järnvägen pågår för fullt.

1874 Järnvägen kom till Kalmar.

1875 Ny Hälsovårdsstadga införs och boende i Kalmar ska kasta hushållsavfall i soptunnor i stället för gropar.

1876 Gamla kopparslantar gäller inte längre

1877 Tullskolan och lasarettet vid Slottsvägen byggs.

1878 Preusservallen vid hamnen rivs.

1879 Svinhållning på Kvarnholmen förbjuds och femöresföreningen startar.

1880 50 personen insjuknar i nervfeber efter åskoväder.

1881 Byttan invigs.

1882 Ängöbor kräver bättre belysning.

1883 Kostade en annons i barometern 6 öre per petitrad. En annons på tidningens första sida 8 öre.

1884 Tapetfabriken vid Fabriksgatan byggs.

1885 Kvinnor som ska servera öl måste vara fyllda 40 år.

1886 Det nya Tullhuset står färdigt.

1887 Apotekets pris på blodiglar uppgår till 35 öre styck och en lantmannaskola startar.

1888 Insamling för inköp av ved till fattiga.

1889 Gatlyktorna är nedtagna för reparation

1890 Önskemål om sluttande gatstenar på hästparkeringen på S.a Vallgatan.

1891 Den första majdemonstrationen i Kalmar äger rum.

1892 Kalmarborna betalar 10 öre litern för mjölken.

1893 Kalmar stads skulder överstiger dess inkomster.

1894 Ny bro till Malmen byggs och nya epidemisjukhuset öppnar.

1895 Över 300 barn är inskrivna på Ängö skola.

1896 Calmar Ciggarfabrik återuppstår.

1897 Kalmar- Berga järnväg invigs.

1898 Invigning av Falkenbergs ålderdomshem.

1899 Det 55 meter höga vattentornet invigs.

1900 Vatten- och avloppsledningar planeras.

1901 Gatuunderhållet övertas av staden.

1902 Kalmar stad inrättar en fast brandkår.

1903 Utländska båtar är en stor attraktion för Kalmarborna.

1904 Brandstationen byggs.

1905 Automatrestaurang öppnas i teaterkällaren.

1906 För ledande cykel på trottoar, böter 2 kr. Kalmar allmänna Bageriförening bildas.

1907 Flickskolan och varmbadhuset uppförs efter ritningar av J. Fred Olson.

1908 Staden inrättar ett elektricitetsverk och ett nytt gasverk står färdigt.

1909 Får tillstånd att sätta upp telefonkiosk på Stortorget.

1910 Affärerna får vara öppna mellan kl 07 och 20.

1911 Stensberg doneras av makarna DAHM.

1912 Nya Ängöbron invigs.

1913 Har Kalmar 15 955 invånare.

1914 Endast hörngatlyktorna tänds. Gas skulle sparas.

1915 Dahmska stiftelsen upprättas.

1916 Kalmar får sin första brandautomobil.

1917 Vasaskolan invigs och en hungerstrejk äger rum på stortorget.

1918 spanska sjukan härjar i Kalmar.

1919 Fredriksskans står färdigt, men invigs aldrig.

1920 Flyguppvisningar på Norrgårdsgärdet.

1921 Bilar får köra 5 km/ timmen på vissa gator.

1922 Kostar det 5 kr att åka med ambulansvagnen.

1923 förbrukar Kalmar 746 667 kubikmeter gas.

1924 Ca 30 bilolyckor inträffar i Kalmar.

1925 Gasverksstrejk utbryter vid gasverket. Fiskehamnen tillkommer.

1926 Vasabrunnen på Larmtorget invigs.

1927 Stadens skolor stängs en vecka på grund av influensaepidemi.

1928 Chokladfabriken brinner.

1929 Ragnar Östbergs förslag till nytt läroverk godkänns.

1930 Inrättas en pensionsnämnd i Kalmar stad.

1931 Kalmar stads yrkesbrandkår firar 25 år och Kalmar drabbades av en kraftig julistorm.

1932 Kalmar stad köper Skälby Kungsladugård och Elfversons träsvarveri börjar tillverka jojon Kalmartrissan.

1933 Nya läroverket invigs efter ritning av Ragnar Östberg.

1934 Funkaboskolan invigs.

1935 Ångkvarnen härjas av brand och bilfärjetrafik börjar gå mellan Kalmar och Färjestaden.

1936 Törneby köps för att där anlägga ett flygfält.

1937 Gamla läroverket byggs om till Stadshus.

1938 Man påbörjar rivning av Byttan (stadsparkrestaurangen).

1939 20 000 ransoneringskort delas ut i Kalmar och biografen Grand öppnar på Larmgatan 4.

1940 Nya Byttan i stadsparken öppnar.

1941 Stor utbyggnadsplan för hamnen.

1942 Skohamstring och 30 grader kallt i januarimånad.

1943 Kalmar stad köper Norrgård för 125 000 kr.

1944 Lindöskolan byggs och Långviksbadet anläggs.

1945 Stadens första pensionärshem inrättas.

1946 Posthuset byggs efter ritning av L. E. Lallerstedt. SM i simning och simhopp äger rum på Långviksbadet.

1947 Kalmar Ångkvarn firar 100 år och nya posthuset invigs.

1948 Kalmar har värmerekord i landet, + 33 grader.

1949 Östra Smålands nybygge.

1950 Rådhusporten mot Östra Sjögatan öppnas.

1951 Kalmar stad Hemhjälpsnämnd inrättas och den första hemvårdarinnan anställs.

1952 Efter ha legat 15 år på Tjärhovet placeras Ankaret i stadsparken och storkommunreformen genomförs.

1953 Försäljning av kött på Stortorget förbjuds.

1954 Barometern bygger nytt.

1955 Elektrifieringen av tågen mellan Kalmar och Växjö står färdigt. Falkenbergsskolan invigs.

1956 Falkenbergsskolan invigs.

1957 Höghuskommittén framlägger förslag och Dykarklubben Kalmarsund bildas.

1958 Stadsplan för Oxhagen upprättas.

1959 Klart för TV sändningar och största fartyget någonsin anlöper Kalmar, Hong Kong 25 500 ton.

1960 Kvarteret Borgmästaren hotas vid en eldsvåda.

1961 Staden köper Svensknabben.

1962 Kalmar stadsfullmäktige firar 100 år och sporthallen byggs.

1963 Travpremiär i Kalmar.

1964 Ängöskolan rivs och Domus invigs på Kvarnholmen.

1965 Djurängsområdet bebyggs med 600 lägenheter och Chokladfabriken skapar Bridgeblandningen.

1966 EPA öppnar i kvarteret Mästaren.

1967 Högertrafik börjar rulla i Kalmar.

1968 Nya elevhemmet på Ängö används under sommaren som vandrarhem.

1969 Serveras det 1 070 900 skolmåltider i Kalmar och Kalmar kommuns kulturpris delas ut för första gången.

1970 Nya simhallen invigs och Kalmar blir årets stad.

1971 Kalmar kommun inrättas och Ängöbron börjar rivas.

1972 Ölandsbron invigs och KIFAB bildas.

1973 Kalmars äldsta färjeläge vid Ölandshamnen rivs och Kalmar energi blir ett kommunägt bolag.

1974 Kalmar järnväg fyller 100 år och KFUM cykelklubb bildas.

1975 F 12 läggs ner.

1976 kostar en bussbiljett 1.50. Vill du ta med hund kostar det ytterligare 1.50.

1977 Högskolan i Kalmar grundas.

1978 Teleskolan invigs

1979 Sista flygningen på F 12.

1980 Ishall för 15 miljoner planeras.

1981 Kalmar Varv läggs ner.

1982 Brandstationen byggs om i stället för att flyttas och gamla varmbadhuset förvandlas till bostadsrättslägenheter.

1983 Det nya biblioteket invigs

1984 Fritidsgård med sporthall byggs i Lindsdal.

1985 Kalmar kommun vill bygga bostäder i Villa Skansen.

1986 Kalmar kommun går 900 000 back på parkeringsplatserna.

1987 Utvecklingskontoret flyttar in i Rådhuset OCH ifk Kalmar startar Idrottsskolan.

1988 Titeln årets Bibliotek går till Kalmar.

1989 1 liter mjölk kostar 5,43 kr.

1990 Kalmarsalen invigs.

1991 Mc Donalds öppnar i Kalmar.

1992 Beslut tas att lägga ner Volvofabriken och Jenny Nyströmskolan står klar.

1993 Drakbåtsfestivalen anordnas i Kalmar för första gången.

1994 Volvofabriken läggs ner.

1995 Biostaden invigs.

1996 Kalmar Dämme färdigställs.

1997 Uppmärksammas Kalmarunionens 600 års jubileum.

1998 Nordchoklad läggs ner.

1999 Kultur - och fritidsnämnden bildas.

2000 Södermöre Kommundel tillkommer.

2001 Arrangeras den första Guldfesten i Kalmar och Demensföreningen i Kalmar bildas.

2002 Kalmar kommuns idrottspris delas ut för första gången och bostadshuset ”Läppstfitet” står klart.

2003 Kalmar stadsfest arrangeras för första gången.

2004 Kommunen köper Kalmar FF klubbhus på Fredriksskans för 700 000 kr.

2005 Silvergärdsskolan öppnar

2006 IKEA öppnar i Kalmar.

2007 Tvärskogskolan byggs ut.

2008 Nya Kalmar konstmuseum invigs och sinnenas park öppnas vid Länssjukhuset.

2009 Kraftvärmeanläggningen i Moskogen tas i bruk.

2010. Linnéuniversitet bildas och Kalmar kanalsimning arrangeras för första gången.

2011 Guldfågeln Arena invigs och Kalmar FF möter Djurgården.

2012 IronMan arrangeras i Kalmar för första gången.

2013 En ny förskola byggs i anslutning till Tvärskogsskolan.

2014 Pendelstationen invigs i Smedby.

2015 Ljungbyholms nya sporthall invigs.

2016 Beslut tas för ett nytt Kulturkvarter.

2017 Den nya brandstationen invigs.

2018 Halltorpsskolan renoveras och byggs ut.

2019 Kalmar utses till årets kommun och KIFAB Arena invigs.

2020 Linnéuniversitet står färdigt.

2021 Universitetskajen invigs.

2022 KIFAB säljs.

Efter Jönköping var Kalmar vid 1800-talets mitt Sveriges viktigaste tändsticksstad. Av landets 150 tändsticksfabriker fanns 33 av dem i Kalmar län. Tändsticksfabriken byggde länge på manuellt arbete och krävde stora arbetsstyrkor till tändstickstillverkningen och man var beroende av billig arbetskraft. På så vis kom många kvinnor och barn att arbeta i tändsticksfabrikerna, 1889 arbetade omkring 100 barn i Kalmars tändsticksfabriker.

Tändsticksindustrin var en riskfylld verksamhet förenad med många bränder och flera tändsticksfabriker brann ner till grunden. Just det händer Fredriksdahls tändsticksfabrik den 2 mars 1907. Branden är anlagd och strax efter branden häktas den 15 årige tändsticksarbetaren Ragnar Wilhelm Andersson.

“I Lördags afton vid 7- tiden fingo stadens invånare skåda ett väldigt eldhav från samma fabrik, belägen i stadens västra del.”

Ragnar Andersson föds in i tändsticksindustrin. Hans far, kusken Johan Andersson, arbetar vid Fredriksdahls tändsticksfabrik och deras bostad ligger intill fabriken. Redan som barn utför Ragnar småärenden och enklare arbetsuppgifter åt fabriken och vid åtta års ålder börjar han småskolan, nu ska han äntligen få lära sig läsa och skriva. I folkskolearkivets matriklar står Ragnar Wilhelm Andersson inskriven vid småskolan den 15 januari 1900 och har under året bra närvaro. Dessvärre insjuknar Ragnar året därpå och han drabbas av en svår bakterieinfektion i hjärnan, “benröta i huvudet”, och blir svårt sjuk. På lasarettet vågar läkarna inte operera honom eftersom han anses vara för klen. Istället ordineras han strikt vila och skolförbud. Ragnar blir borta från skolan i över ett år och sjukdomen förändrar den annars så glada och livliga pojken och han blir “tyst, sluten och minnesslö”. Tillbaka i skolan har Ragnar det svårt och av folkskolläraren Kroon beskrivs Ragnar som “ringa förståndsutvecklad, sedlig men intelligent outvecklad” och han slutar skolan hösten 1905.

Ragnar lider fortfarande av sviterna efter sin sjukdom och drabbas i perioder av svår huvudvärk. Han har ständiga flytningar från öronen, nedsatt hörsel och han trivs aldrig med att arbeta i tändsticksfabriken. Ofta beklagar han sig för sin far, han ber att få slippa gå i fabriken eftersom han känner sig sjuk, trött i huvudet och armarna. Kan han inte få ta arbete hos en smed i stället undrar Ragnar? Det kan vänta tycker hans far, som fortfarande tycker att Ragnar är för ung. Han tycks också ha svårt att sköta sitt arbete, flera arbetare klagar på att han försöker smita undan och inte heller verkar han klara de mest enklaste ärenden, “ oftast hade han glömt bort av vad han skulle uträtta” berättar Disponent Modigh i förhör efter branden.

Ragnar funderar allt intensivare på hur han ska kunna slippa ifrån sitt tunga arbete och kanske får han idén om att bränna ner fabriken från den brand som sker i tändsticksfabriken i februari samma år, då splinten självantänder i ett av torkskåpen. Branden kan snabbt släckas med hjälp av fabrikens egen handspruta och verksamheten kan fortsätta som vanligt. 11 dagar senare upptäcker man att det återigen brinner i torkskåpet men den här gången är branden anlagd. Ännu en gång lyckas man släcka branden med hjälp av brandkåren men det dröjer inte mer än en vecka så brinner det en tredje gång. Den här gången går inte branden att stoppa. Nattvakterna som upptäckt elden försöker förgäves släcka den men tvingas istället att fly. Brandkåren larmas och är snabbt på plats.

"Det var fyr tre lördagar i rad, men den tredje tog det fyr ordentligt. När vi kom fram var portarna låsta och inget folk såg vi till. Jag fick klättra över porten med slangen, strålen orkade inte längre än ett par meter. Tändsticksbalarna exploderade så att tändsticksaskar och eld regnade ner över mig, det var bara att retirera tills en stenvägg tog emot, då måste jag ut"- Brandmannen C- G Petersson- Thor

Fabriksbyggnaderna som var uppförda i trä, saknade brandväggar och innehöll en stor mängd brännbara ämnen inbjöd till en omfattande eldsvåda och elden fick därför en hastig spridning. Brandkåren kämpar i fem timmar med att släcka elden och förhindra att den sprider sig till andra närliggande byggnader. Totalt arbetar 39 brandmän med att bekämpa branden men fabriken går inte att rädda utan brinner ner till grunden. Branden som kan ses från flera håll i staden samlar flera nyfikna åskådare och blir nyheter i flera dagstidningar runt om i Sverige.

Ragnar, som strax innan branden setts lämna torkrummen av nattvakterna, kan kort efter gripas och föras till cellfängelset i Kalmar. Han erkänner sig skyldig till de två anlagda bränderna vid tändsticksfabriken. På svaret varför säger han “ För att bli fri från mitt arbete, som var både tungt och svårt.” Flera vittnen kallas under rannsakningen som vittnar om Ragnars beteende och tillslut döms han till sju månaders straffarbete och ansågs “ ej helt normal”.

Fredriksdahls tändsticksfabrik, som en gång tidigare brunnit ner till grunden 1869, reste sig ännu en gång ur askan. Tändstickstillverkningen kunde snabbt återupptas, först i provisoriska skjul och redan året därpå i nya och moderna lokaler som den här gången uppförts i tegel och järn. Fredriksdahls tändsticksfabrik la ner 1924 efter 70 års produktion. Fyra år tidigare hade Ragnar Wilhelm Andersson avlidit i tuberkulos

I dag firas Lucia runt om på skolor, arbetsplatser, sjukhus och äldreboende, i TV och inte minst i Kalmar kommunarkiv. Vi bjuder på en ögonblicksbild från Funkaboskolans Luciafirande 13 december 1947. Notera gärna bagaren och sotaren, två vanliga gestalter i de äldre Luciatågen. Bagaren bjöd på bröd och sotaren stod för tur. I tåget hittar vi också både tomte och nisse. Vi önskar er alla en Glad Lucia!

Nu står julen för dörren och vi på kommunarkivet vill önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Vi passar på att bjuda på en jul- och nyårsmeny från Falkenbergshemmet 1901, Fattigvårdsstyrelsens arkiv. Självklart fritt att inspireras ifrån.

Vi är tillbaka 1 februari med ett nytt spännande blogginlägg och tills dess, ta hand om er!

Den 27 januari i år är det 79 år sedan nazisternas största förintelseläger, Auschwitz- Birkenau, befriades och 7 maj 1945 är det andra världskriget slut i Europa. Till minne av de miljontals människor som mördades under förintelsen, så uppmärksammas förintelsens minnesdag den 27 januari varje år. Förintelsens minnesdag uppmärksammas över hela världen och hedrar inte bara de som mördades, utan också de som överlevde.

”I arkiven talar människor, som levde för längesedan, till människor som ska leva länge efter oss” 

En förlorad röst, Wladyslawa Niedzwied

Wladyslawa Niedzwied föddes i Muchy, Wielun-distriktet, Polen 29 juli 1921 och hennes familj var romerska katoliker. Hon var endast 18 år gammal när Tyskland invaderade Polen 1939 och andra världskriget startade. Under ockupationen av Polen berövades de polska medborgarna dels på sina mänskliga rättigheter och de utsattes för förtryck, svält och tvångsarbete. 1941 tvångsförflyttas Wladyslawa tillsammans med sin familj till Tyskland och hon tvingas arbeta inom jordbruket. Enligt Hitler och den nazistiska ideologin ansågs bland annat polacker som ”undermänniskor” och skulle agera arbetskraft i det nya Tyskland. Den 6 december samma år arresteras Wladyslawa “på grund av politiskt motstånd mot nationalsocialismen” och fängslas. Hon tillbringar först två månader i tyskt fängelse och förs senare till arbetslägret Ravensbrück.

Ravensbrück var ett kvinnligt arbetsläger som var beläget strax utanför Neubrandenburg, 90 km norr om Berlin. Ravensbrück var ett stort arbetsläger med fabriker och verkstäder kopplade till den tyska krigsindustrin. Arbetet var tungt och matransonerna mycket små. Mellan 1939–1945 registreras 133 000 kvinnor och barn i lägret, en tredjedel av dessa kvinnor kom från Polen. Wladyslawa skadas svårt under sin tid i arbetslägret men överlever. Lägret befrias av sovjetiska trupper 29- 30 april 1945 och då fanns omkring 3 500 fångar kvar i lägret.

Med hjälp av den svenska räddningsaktionen Vita bussarna kommer hon över till Sverige under våren 1945. Hon är svårt sjuk och tvingas spendera lång tid på de svenska beredskapssjukhusen och konvalescenscenter som upprättats. Hon bosätter sig till sist i Kalmar och arbetar bland annat som köksbiträde. Tyvärr lider hon i resten av sitt liv, precis som så många andra överlevare, av de skador hon fått under sin tid i fånglägret och dör 1968, 49 år gammal. Hon begravs på Skogskyrkogården i Kalmar. Hennes privata brev, fotografier och handlingar finns bevarade i Fattigvårdsstyrelsen arkiv, som ett minne och för alltid bevarat.

Kalmar och “de vita båtarna”

Under sommaren 1945 genomförs en svensk räddningsaktion, som kommit att kallas för”de vita båtarna”och var en räddningsinsats koordinerad mellan Sverige och UNRAA. Räddningsaktionen innebar att fem svenska fartyg skulle hämta över frigivna fångar från nazisternas fång- och koncentrationsläger och ge dem vård i Sverige. I denna räddningsaktion kom Kalmar stad att spela en viktig roll.

En mulen lördag 30 juni står personal från röda korset beredda på kajplats 2 i Kalmar hamn. Röda korsets personal är alla klädda i särskilda skyddsdräkter och de väntar på att få stiga ombord på det fartyg som precis lagt till, svenska flottans Lasarettsfartyg HM Prins Carl. En del av hamnen har spärrats av för att hålla nyfikna åskådare på säkert avstånd. Det är flera nyfikna Kalmarbor som samlats bakom taggtråd och säkerhetsvakter för att få en skymt av fartyget. Ombord finns 179 svårt sjuka och medtagna patienter, alla fritagna koncentration- och lägerfångar. En av de vita båtarna har kommit till Kalmar för lämna av de allra sjukaste för vård.

Personal hjälper till att bära av de sjuka och placera dem i de ambulanser som står beredda. På Gamla Lasarettet på Södra vägen och på Epidemisjukhuset på Lindö har tillfälliga beredskapssjukhus upprättats och på allmänna läroverkets gymnastiksal har en saneringstation gjorts ordning. Flertalet av de sjuka lider av smittsamma sjukdomar och är i dåligt skick. Den här dagen kommer 68 befriade fångar till Kalmar för vård, 61 av dem är kvinnor och bland dessa kvinnor finns en mor med sina två döttrar, alla män i familjen har dött i fånglägren. En ur besättningen berättar att “överresan gick utmärkt. Vädret var lugnt och klart och ingen behövde lida av sjösjukan” Redan dagen efter fortsätter Prins Carl sin färd vidare mot Norrköping.

Den svenska räddningsaktionen fortsätter hela sommaren och räknas som en av Sveriges största humanitära räddningsinsatser under andra världskriget. De vita båtarna går i skytteltrafik mellan det brittiska uppsamlingslägret i Lübeck och Sverige och tillsammans för de över 9000 fritagna fångar. Till Kalmar kom lasarettsfartyget Prins Carl ytterligare tre gånger, med sex dagars mellanrum, och totalt tar Kalmar stad emot 300 svårt sjuka och befriade fångar.

Nyfikna åskådare betraktar Prins Carl innan avfärd mot Norrköping

Av de som överlevde förintelsen finns allt färre kvar att berätta och arkiven blir allt viktigare. Arkivet är vårt minne och behövs för att ett arv ska leva vidare. Via arkiv får vi ta del av en historia i dess original, om människor, händelser och livsöden.

Arkivet är de tystas röst.

Sigvard Kullberg arbetade hela sitt yrkesverksamma liv som elektriker på Kalmar elektricitetsverk. Han var min farfars far, men det här inlägget kommer inte att handla specifikt om hans yrkesliv, det kanske blir en annan gång. Under 1945–1946 läste han ”Elektriska installatörskursen” på Kalmar stads skolor för yrkesundervisning som kompetenshöjande utbildning och han gick ut med goda vitsord. När min farfars far läste på skolan hade den varit aktiv i många decennier, så vi backar bandet och börjar historien om Kalmar stads yrkesskola från början.

En kort historisk kontext

Under 1800-talet hade skråväsendet, som varit dominerande i hundratals år, successivt avskaffats och ersatts av en mer liberal syn på hantverk och yrkesliv. Nu blev det lättare för kvinnor och män att själva välja sina yrken snarare än att behöva vara medlem i ett skrå för att få ägna sig åt sitt yrke. Yrkesskolor och lärlingsutbildningar växte fram i snabb takt som en följd av detta.

Kalmar stads yrkesskola i begynnelsen

Kalmar stads yrkesskola startade 1889 under namnet Arbetareföreningens lägre yrkesskola. Skolan erbjöd utbildning för kvinnor och män inom industriella och praktiska yrken. Årsberättelserna vittnar om att även tonåringar och personer som inte nödvändigtvis var yrkesverksamma undervisades på skolan. Undervisningen bedrevs på vardagskvällar och söndagsförmiddagar i folkskolans lokaler vid Tullslätten.

I årsberättelsen från 1902 står att läsa att följande ämnen undervisades på skolan det året:

Totalt hade skolan 218 elever det året, 121 män och 97 kvinnor. På skolan undervisade sex lärare i de olika ämnena.

Skolan blir kommunal

1907 övergick skolan i kommunal regi och hette då Tekniska yrkesskolan. Ämnena utökades stadigt under de kommande åren till att inbegripa bland annat målning, möbelritning, konstsömnad, textning med mera. Under tidigt 1900-tal så flyttade skolan till Nisbethska skolans gamla lokaler på Norra Långgatan 1.

På 1930-talet omorganiserades skolan och bytte namn till Kalmar stads skolor för yrkesundervisning och fick då en än mer yrkesinriktad profil. En lärlingsskola och en yrkesskola inrättades.

En jämförelse mellan 1902 och 1945–1946

Jämfört med året 1902 så hade skolan 1945-1946 utökat sina utbildningar till totalt 66 ämnen. Ett tydligt fokus på praktiska utbildningar fanns fortfarande. I årsberättelsen beskrivs också vilken kurslitteratur som användes vilket vittnar om yrkesutbildningens mer teoretiska inslag. Skolans ämnen delades upp inom områdena industri och hantverk, handel och husligt arbete.

Totalt hade skolan 460 elever under året, 150 män och 310 kvinnor. Antalet lärare var vid den här tiden 27.

Vid 50-talets ingång

1950 hade utbildningsutbudet utökats ytterligare och inbegrep nu sjömansskola, husmodersskola, verkstadsskola för murare och målare samt förberedande kurser till Högre tekniskt läroverk. I samband med detta flyttade skolan till det så kallade Gamla lasarettet på Slottsvägen 1.

Namnet Kalmar stads yrkesskola förekommer första gången från läsåret 1955/1956.

Yrkesskolans slutskede och arv

Yrkesskolan gick in under skolstyrelsen 1958. Året 1965 kunde skolan skryta med 125 ämnen fördelade inom olika yrkesområden. Vid den här tiden var flertalet av Kalmars företag involverade direkt i skolan genom att deras personal kunde vidareutbilda sig, men också via ekonomiska anslag och premier till elever. Även möjligheten att fånga upp potentiella arbetstagare gjorde företagarna intresserade av skolans verksamhet.

Undervisning skedde i yrkesskolans nya lokaler på Stagneliusgatan 35–37. Man hyrde också lokaler för vissa av sina inriktningar på Slottsvägen, Germundsgatan, Trädgårdsgatan och i kvarteret Skansen.

Skolan lades ned 1971. Vid nedläggningen flyttades utbildningarna dels till gymnasieskolan Carlsbergsskolan, dels till landstinget beroende på inriktning. Nuvarande Lars Kaggskolan bildades av sammanslagningen av Carlsbergsskolan och Erik Dahlbergsskolan 1974 och flera av dagens yrkesinriktade gymnasieprogram har sin grund i de som en gång startades på Kalmar stads yrkesskola.

Visste du att Stadsfullmäktige utlyste en arkitekttävling inför uppförandet av Vasaskolan? Eller att en teckningslärare anställd vid Högra allmänna läroverket, nuvarande Stagneliusskolan, ritade ett förslag till den nya brandstationen på fastigheten Brandvakten 7:3? Att om Hans Hedlund, som ritade Kalmar gamla vattentorn, fått bestämma så hade vattentornet haft ett mer jugendinspirerat uttryck? I kommunarkivet har vi ritningar över byggnader som aldrig byggdes, eller som i dagens blogginlägg, uppfördes men som kunde ha sett annorlunda ut.

Det är vad vi kallar riktiga guldkorn!

Vasaskolan - En arkitekttävling

Kalmar stad behövde en ny folkskola och man bestämde sig för att utlysa en arkitekttävling inför bygget. Rudolf S Enblom får 1911 i uppdrag att författa ett tävlingsprogram till vilket de tävlande hade att förhålla sig till. Totalt inkom det 59 förslag till tävlingen och alla hade en sak gemensamt: de var alla i nationalromantisk stil. Sju av bidragen finns bevarade i sitt original i ritningsarkivet. Här kan vi bland annat bläddra bland Gunnar Asplunds bidrag ” In Scyllam” som hamnade på andra plats. Förlag nr 31 ” Gamla Kalmar” ritad av Erik Karlstrand och Enok Olssons bidrag ”Olle”. Fasadritningar till det vinnande bidraget ” Fasadritningarna från det vinnande bidraget finns dessvärre inte i arkivet. Kan hända att ritningarna skickades tillbaka till arkitekten efter tävlingen.

I slutändan är det ändå inte Carl Åkerblad som får uppföra den nya folksskolan. Vasaskolan som vi kan betrakta idag uppfördes av stadsarkitekt J Fred Olson. Varför? Åkerblad ritningsförslag fick mycket beröm av juryn men visade sig bli allt för dyr att uppföra och trots att Åkerblad gjorde förändringar i sina ritningar och kom med ritningsförslag tre gånger, så lyckades han inte komma under den magiska gränsen på 300 000 kronor som de styrande fastslagit.

Vasaskolan invigdes den 10 november 1917.

Gamla Vattentornet

1892 beslutade stadens politiker att agera, vattenförsörjningen i staden hade länge varit ett problem. På Kvarnholmen trängde bräckt vatten in i grundvattnet. Epidemier av bland annat kolera och rödsot hade härjat i staden och man hade också börjat lära sig om sambandet mellan ohälsa och dåligt vatten och risken för storbrand hängde över staden eftersom stadens brandförsvar inte hade säker tillgång till vatten i stor mängd.

Det dröjde dock några år innan hela vatten- och avloppsprojektet var i hamn och staden hade ett vattentorn. Vattentornet som, trots sin storlek och framträdande plats i staden- såväl nu som då- var endast en liten del av hela projektet. Det provborrades, byggdes pumphus för såväl färskvatten som avlopp och en stor mängd rör drogs under stadens gator.

Hur det kom sig att Hans Hedlund fick i uppdrag fick i uppdrag att rita vattentornet är höljt i dunkel, bland stadens handlingar kan vi inte hitta varken förslag eller beslut kring detta. Johan Gustav Richert, en av Sveriges då mest ansedda ingenjör på vattenbyggnadsområdet, hade anlitats för att dra projektet i hamn och han var precis som Hans Hedlund hemmahörande i Göteborg. Kanske var det så att han helt enkelt frågade Hedlund om han kunde ta sig an bygget?

Hans Hedlund, en jugendarkitekt som ritat flera framträdande byggnader i Göteborg, tog först fram en ritning på ett mer dekorativt vattentorn, men det förslaget blev aldrig förverkligat. Det ansågs för kostsamt. Kanske ansåg man inte heller att utförandet passade in i staden siluett? Vad anser du?

Vattentornet invigdes 1900 och fungerade fram som vattentorn tills det nya vattentornet byggdes. Sedan 1983 inryms bostäder i det gamla vattentornet.

Kalmar Brandstation

Under 1902 presenterades två ritningsförslag till den nya brandstationen för Drätselkammaren i Kalmar stad. Ett förslag upprättat av stadsingenjören Ivan Björkman och som staden valde att fortsätta arbeta utifrån. Det andra förslaget inkom från Sven Rosman, en teckningslärare anställd vid högre allmänna läroverket. Hans handmålade ritningsförslag finns bevarade i kommunarkivet och är rena konstverk att betrakta. Notera den hissade unionsflaggan.

2024 år firade Krusenstiernska gården 150 år. Om man får vara petig så är själva gården egentligen äldre än så. Namnet, och det faktum att gården jubilerar i år, kommer från paret Hermina och Philip von Krusenstierna som 1874 köpte gården. De fick aldrig några egna barn så Hermina testamenterade gården till sin piga Hulda Nydell. Hon i sin tur testamenterade gården till dåvarande Kalmar stad och Kalmar läns fornminnesförening och det är skälet till att vi idag kan besöka den grönskande trädgården i ett princip oförändrat skick.

I kommunarkivet finns en del spår om ”Krusen”. Det här inlägget kommer att handla om tre av dem.

Brandförsäkringshandlingar från 1872

Att brandförsäkra sitt hem var viktigt både för ägaren och staden som genom olika register fick kontroll över områden med högre brandrisk. Dåvarande ägare Söderbergh försäkrade två hus och två plank till ett värde av 8 500 riksdaler riksmynt, en betydande slant kan vi anta att det var på den tiden. För att skydda fastigheten i händelse av brand fanns på gården två brandsprutor, två brandhakar, två stegar, två svabbar och två hinkar.

Förteckning över buskar och träd

I en förteckning, odaterad, anges vilka träd och buskar som fanns i trädgården vid tiden, även vad några av dem var värda. Ett av äppelträden av sorten Gravenstein värderades till 500 kronor, motsvarande ungefär 15 000 kronor idag..!

• 5 Gravenstein äppelträd
• 6 plommonträd
• 1 Renett äppelträd
• 2 hallonland
• 1 Amanlis päronträd
• 1 bigarråträd
• 2 Gränna päronträd
• 1 Beurré päronträd
• 1 vinterbergamott päronträd
• 1 fransk citronträd
• 14 svarta vinbärsbuskar
• 38 krusbärsbuskar
• 16 spalierträd

Arvet

I kommunarkivet finns avskrifter av makarna von Krusenstiernas gemensamma testamente, Hermina von Krusenstiernas eget testamente och Hulda Nydells testamente. Det var förstås inte helt utan protester som Hulda Nydell fick överta gården efter Herminas bortgång. De efterlevande släktingarna von Krusenstierna ville ha gården. Tack vare makarnas testamente möjliggjordes dock ändå Huldas arv. I makarna von Krusenstiernas från 1879 skrivs att

”Då någon av oss aflidit skall allt hvad vi då hvar för sig enskildt eller gemensamt ega, så i löst som fast, tillfalla den efterlefvande med rättighet för denne att, utan något som helst intrång av den aflidnes arfvingar, fritt förfoga öfver och taga afvkastningen av all egendom, som må kunna af den kvarlefvande med laga verkan försäljas.”

Det innebar att den som efterlevde den andra fick göra vad de ville med egendomen. 1906 gjorde ett tillägg till testamentet där Hulda och hennes syster skulle ärva 18 000 kronor. När Philip gått bort så gjorde Hermina 1909 ytterligare ett tillägg till testamentet. Förutom pengar så skulle

”all öfrig kvarlåtenskap som finns i mitt bo, med full äganderätt, skall tillfalla öfvernämnda fröken Hulda Sofia Nydell.”

Det var genom detta som Hulda fick ärva gården och kunde bo kvar där till sin död 1940. Två år tidigare hade hon författat ett eget testamente i vilket gården donerades till Kalmar stad och lösöret till Kalmar läns fornminnesförening. I testamentet står att

”Då det är min önskan, att min fastighet den s.k. Krusenstjernska gården i Kalmar, betecknad n:ris 64, 93, 94, 95 och 126 i Kalmar gamla stad, för framtiden skall bevaras såsom ett kulturreservat, skall densamme med därå uppförda byggnader med äganderätt tillfalla Kalmar stad att förvaltas såsom en stiftelse, benämnd ’Stiftelsen Krusenstjernska gården’”.

Resten är, som vi brukar säga, historia.

Äntligen är den svenska sommaren här och vi svenskar letar oss ut. Vi ses sittandes på picknickfiltar i parker och på parkbänkar. Lunchrasten spenderas gärna utomhus och vi passar på att fånga dygnets alla soliga timmar och att få känna sommarvärmen. Efter en segdragen vår plötsligt exploderade Kalmar i färg och stadens parker och trädgårdar riktigt sjuder av liv, rörelse och färg.

Även i arkivet kan vi njuta av grönskande parkanläggningar, planeringsritningar och förslag på vår- och sommarrabatter. Här finns också arkitektritningar med grönskande oaser, studier av blommor, herbarium och mycket mer! Och det bästa av allt? det är grönt året om :)

Så från oss i arkivet, till er alla, här kommer en bukett med grönska från arkivet.

Nu är det dags för årets studenter att ta på sig den vita studentmössan och lämna gymnasietiden bakom sig. I väntan på att de ska ta klivet ut på skoltrappan, så kommer här ett studentfirande på lyckliga studenter från Kalmar stads handelsinstitut för ca 60 år sedan!

Sjung om studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i våra sinnen bo.
Hoppet är vår vän,
vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!

Nu vankas det semestertider och vi börjar checka ut för välbehövlig vila, sol och bad. Kommunarkivet (vi finns på Skeppsbrogatan 53) är öppet under sommaren men med minskad bemanning.

Du når oss på kl-kommunarkivet@kalmar.se om du har frågor, behöver handlingar eller önskar råd och stöd inom arkiv- och informationshantering. Glad sommar!

Lite sommarkuriosa ur arkiven

• En sökning på ordet “sommar” i vårt förteckningssystem ger 81 träffar på allt från sommarstugor, sommararrangemang och sommarplanteringsförslag.
• Den 7 juli 1901 anordnade Folkets park en tillställning vars program såg ut så här: kl. 15-17 Konsertmusik, kl. 17-18 Komiska uppträdanden på nya teaterscenen, kl. 21-22.30 Stort karnevalståg. Dessutom utlovades en “stor ballonguppstigning”, ett “briljant fyrverkeri” och en “illuminerad dansbana”.
• Sommaren 1935 åkte 80 barn på sommarkollo, 58 till Ekenäs och 22 till Stora Frö.
• Kalmar stad införde på prov arbetsfria lördagar för tjänstemän under juni-augusti 1960. En förutsättning var dock att de 18 timmar som förlorades behövde arbetas in under våren.
• 1976 arrangerade fritidsnämnden sommaraktiviteter i Norrliden för 7-12-åringar.
• Sommaren 2009 var planteringen vid Floras kulle så här blomstrande och färggrann.

Det var en frostig decembermorgon 1940. Julen nalkades och komminister Redin satt på pastorsexpeditionen i Ljungbyholm och förberedde kommande gudstjänster. Han studerade skrivelsen som sänts ut från Kalmar länskommittée för det andra försvarslånet. Landshövding Arvid Lidén uppmanade de lokala kommittéerna att påbörja arbetet med att få kommuninvånarna att köpa obligationer av staten i detta andra försvarslån.

Via kommunalnämnden hade han fått frågan om han kunde tänka sig att vara sammankallande för den lokalkommitté som nu skulle bildas. Redin hade accepterat och nu fattade han pennan och började anteckna en plan för uppdraget. Det formella beslutet om kommittén skulle tas av nämnden i början på nästa år, men det kunde inte skada att vara förberedd.

Introduktion till försvarslånen

Under det andra världskriget var Sveriges försvar inte vad staten ansåg att det borde vara. För att komma till bukt med problemet behövde man pengar. Snabbt. En lösning var att lansera obligationslån, som kallades försvarslån, som svenska folket kunde teckna. Genom dem kunde de säkra ett gott sparande och samtidigt bidra till försvarskassan. En omfattande rikstäckande apparat sattes igång.

Centralbyrån, eller centralkommittén, bildades i Stockholm och hade till uppgift att samla de stora svenska riksorganisationerna och folkrörelserna. På lokal nivå bildades länskommittéer som skulle förmå lokala aktörer och invånare att teckna obligationer till försvarslånen. Staten lade upp totalt tre försvarslån under perioden 1940–1942.

Det andra försvarslånet 1941

I kommunarkivet finns ett arv från Kalmar länskommitté. Mycket av materialet rör det andra och tredje försvarslånet. En stor skillnad vad gäller det andra försvarslånet mot det första, som gått väldigt bra, var att det vid denna omgång skulle satsas mer på gemensam marknadsföring. Länskommittéerna försågs med trycksaker, filmer och färdiga formulär att använda i de lokala reklamkampanjerna. Hembesök, medborgardialog, brevskrivning och företagsbesök var olika sätt att informera invånarna på och försöka få dem att köpa obligationer. Parollen ”För försvar och arbete” genomsyrade det andra försvarslånet och var också namnet på den tidning som utgavs från Centralbyrån.

Bakgrundsförutsättningarna i Kalmar län

För att nå ut till invånarna i länet tillsatte länskommittéerna flera lokalkommittéer, vanligtvis en per kommun. På den här tiden när de lokala organisationerna bildades bestod Kalmar län av många fler kommuner än det gör idag. 1951 gjordes en mätning och i Kalmar län fanns då 106 kommuner (!), så det är inte otänkbart att det på 1940-talet låg däromkring.

Hur gick det i Ljungbyholm?

Hur gick det då för komminister Redin och lokalkommittén i Ljungby kommun? Till lokalkommittén för det andra försvarslånet invaldes femton personer från ”olika yrken och sammanslutningar”. Det visade sig dock att inte alla hade tid att engagera sig i arbetet. Det skiftande vädret och dåligt skick på vägarna gjorde det svårt att under våren 1941 genomföra särskilt många hembesök. Totalt gjorde kommittén tio hembesök, men lyckades inte sälja in försvarslånet vid något av dem.

Kommittén sammankallade även till ett medborgarmöte där 250 personer deltog, majoriteten var dock barn. Ett visst motstånd från storbönderna kunde också konstateras. I kommitténs verksamhetsberättelse från sommaren 1941 beskriver kommittén sitt resultat så här:

”Det resultat som kommittén uppnådde genom sitt arbete kan på det hela sägas icke vara särdeles glänsande."

Beskrivningen ovan liknar den som inkom från flera av landskommunerna i länet. Tidsbrist hos de lokala ledamöterna och dåligt väder var en återkommande förklaring till att de kommunala lokalkommittéernas resultat skiftade.

Olika förutsättningar i länen

De aktörer som verkar ha lyckats bäst var de organisationer, föreningar och företag som redan hade en etablerad kontakt med sina medlemmar och medarbetare. Så kallad kollektivteckning via löneavdrag för vissa yrkesgrupper var också en lyckosam metod.

I juli 1941 utkom en preliminär rapport över resultatet i det andra försvarslånet. Kalmar län hade då tecknat obligationer till ett belopp om 6 062 170 kronor. I dagens penningvärde motsvarar det 168 329 021,78 kronor. Bra jobbat av länet!

Bildspel om försvarslånen

Kalmar är staden med choklad i, med Tjorven och framför allt med trivseln.En idog vardag i en sjudande verksamhet. En idealisk fritid i en önskenatur vid skog och hav. På språng via Europas längsta brobygge över till det soliga Öland.

På frammarsch som aktivt industricentrum. Föregångskraft som formgivare för de ungas lek och de äldres hemtrygghet. Mönsterskapande inom boendemiljön och med spänst i kulturutvecklingen.Kalmar, de historiska minnenas stad, som idag skriver en levande historia för vår tid.Kalmar, staden för folk som vill leva som människor.

Så löd motiveringen när tidningen Expressen utsåg Kalmar till årets stad 1970, en utmärkelse som sedan firades hela året ut!

Årets stad var en utmärkelse som tilldelades svenska städer under 1960- och 1970-talet och priset delades ut av Expressen och till den stad som hade utmärkt sig extra inom bostads- och samhällsbyggande. Att utses till Årets stad väckte stor uppmärksamhet och innebar ofta en ökad turism och souvenirproduktion en lång tid efteråt.

Lördagen den 10 januari samlades omkring 5000 kalmarbor på Stortorget för att ta del av det som ansågs vara årets fest! Det bjöds på både musik och dans runt granen och man passade på att skjuta 7 saluter, eller rättare sagt sex eftersom det sista bara pyste det om och publiken fick rycka in och gemensamt ropa PANG!

Stadsfullmäktige Axel Kylsten fick ta emot pris för årets stad, en relief av konstnären Sigurd Persson och Tore Skogman uppträdde med “Var glad i årets stad!”. Specialskriven av Tore Skogman och för Kalmar stad. Den gemensamma folkfesten avslutades med ett fyrverkeri kl. 19.30 och för speciellt inbjudna gäster fortsatte sedan kvällen med middag på stadshotellet.

Kalmar stad lät också prägla en årets stad medalj, som hade ett särskild årets stads-emblem, en nyckel. Medaljen präglades i 100 numrerade exemplar och skulle användas i samtliga årets stad arrangemang under året. Flera olika arrangemang anordnades i Kalmar det året och gick under mottot “årets stad”, i arkivet hittar vi arrangemang som:

• Årets mil i årets stad, där över 1000 invånare samlades och gick 1 mil. Starten gick i stadsparken och bland motionärerna fanns flera av stadens kändisar och politiker.

• Årets golfmatch i årets stad, där golflegendaren Sven Tumba gick en golftävling och mötte årets stadsmästare Håkan Hillerström och juniormästaren Stefan Karlsson.

• Årets tomte i årets stad, där det var både tomteparad och julmarknad på stortorget.

Året 1970 utsågs Tjorven till årets bil, en kalmartillverkad person- och varutransportbil och Britt- Inger Johansson från Nybro utsågs till Fröken Sverige.

Under sommaren arrangerades också Länsutställningen ” Länet 70” där man visade upp Kalmar län och utställningen invigdes av dåvarande kungen Gustav V Adolf. Samma år invigdes också den nya simhallen under pompa och ståt. Invigningshoppet utfördes av Kalmarflickan Regina Berliner.

Samtidigt som landshövdingen förklarade simhallen invigd blåste musikkåren Lyran en klingande fanfar- och i samma ögonblick utförde Kalmarflickan Regina Berliner, ett vackert hopp från tornet ned i det kristallklara vattnet. Från bassängens botten hämtade Regina upp ett blomsterfång.

Nyfiken på hur årets låt lät? den kan du lyssna på här:
Thore Skogman - Kalmar årets stad 1970 - YouTube Länk till annan webbplats.

Vilken folkfest året 1970 bjöd på, eller vad säger ni?

Innan Kalmar kommun bildades 1971 bestod Kalmar av Kalmar stad och 16 omkringliggande landskommuner och i Kalmar kommunarkiv finns arkivmaterial från samtliga landskommuner bevarade. Det som vi idag känner till som Ljungbyholm var fram till 1951 Ljungby landskommun.

1862 års kommunalförordningar innebar att omkring 2500 socknar i Sverige omvandlades till kommuner och Ljungby landskommun bildades. Det innebar att varje enskild kommun hade en egen kommunal styrning i form av kommunalstämma, kommunfullmäktige och kommunalnämnd men också egna barnavårdsnämnder, hälsovårdsnämnder, folkskolestyrelser och fattigvårdsstyrelser. I Ljungby landskommuns arkiv finns 596 volymer som tillsammans talar om hur Ljungby fungerade, bara i fattigvårdsstyrelsen finns 98 volymer med kommunens fattigvård. Här finns protokoll från 1851, långt innan kommunen bildades och vi kan titta tillbaka på 100 år av lokal fattigvårdsshistoria. Ett riktigt guldkorn!

Redan 1847 kom den första fattigvårdsförordningen som innebar att varje socken och senare kommuner var skyldiga att ta hand om och sörja för kommunens fattiga. Förordningen innebar också att varje socken skulle ha en fattigvårdsstyrelse och att varje mantalsskriven person i socken skulle betala en särskild fattigvårdsavgift till fattigvårdskassan. I Ljungby kommun var fattigvårdsstyrelsen samma som kommunalstämman och bestod av 10 ledamöter och 1 ordförande. Fattigvårdsstyrelsen sammanträdde regelbundet och avhandlade aktuella fattigvårdsfrågor och i protokollen kan vi läsa vilka personer som var i behov av fattigvård och vilken form av fattigvårdsstöd de erhöll. Här finns både gamla, sjuka, arbetslösa och barn representerade. Bland protokollen kan vi också se vad varje fattig kostade eftersom medlem kom från fattigvårdskassan och alla utgifter bokfördes noga.

Den 29 december 1871 antog kommunalstämman i Ljungby ett reglemente för hur fattigvården skulle bedrivas inom kommunen. För att de enklare skulle kunna utöva kontroll över kommunens fattiga, så delades Ljungby in i tio mindre fattigvårdsdistrikt och varje ledamot i styrelsen tilldelades ett varsitt distrikt. Det var varje ledamots skyldighet att hålla sig väl informerad om vilka som var i behov av fattigvårdsstöd och att de barn som fanns utackorderade togs väl om hand och fick rätt sorts uppfostran. Samhällsuppfostran var en central fråga inom fattigvårdsstyrelsen och det var viktigt att de barn som utackorderades kom till aktningsvärt folk som sin tur kunde uppfostra flitiga och gudfruktiga medborgare.

I början av varje år gjordes en fullständig inventering av fattigvårdens medel, förråd och inventarier. I arkivet finns exempelvis inventarielistor från fattiggården bevarade. I fattiggårdens inventarielista från 1877 kan vi se att de bland annat ägde 1 hammare, 10 lertallrikar och 2 gamla hästar och att fattighjonet gossen Janne Löf ägde en omgång brukbara gångkläder. Varje verktyg, husgerådssaker och kreatur inventerades. I arkivet finns verifikationer från 1864 och framåt sparade, och här kan vi dels se vilka varor som fattiggården köpte och till vilket pris. Allt sparades och bokfördes noga.

För de fattiga som saknade anhöriga som kunde sörja för dom och som inte kunde inhysas på några av gårdarna fanns kommunens Arbets- och fattigvårdsinrättning, eller fattiggården som den också kom att kallas. Fattiggården i Ljungby upprättades på fastigheten Harby no 5, ett timmerhus med två våningar och med 16 rum. Här blandades barn, gamla, sjuka med varandra och vanligt förekommande var änkor med barn men även hela familjer.

1881 bor det omkring 55 fattighjon på gården, 22 av dem är barn under 10 år. I fattigvårdsliggarna över de arbetsföra hjonen så hittar vi den 66 årige Olaus Andersson. När han inte längre orkar arbeta som dräng förlorar han både inkomst och boende och tillsammans med sin hustru och två barn flyttar han till fattiggården. Vad han arbetar med på fattiggården vet vi inte, men med största sannolikhet är det inom jordbruket. Varje dag noterar föreståndaren om Olaus Andersson arbetat eller varit sjuk och vi kan följa honom fram till hans död 1901.

I kommunalnämndens arkiv finns tre stora arkivkartonger med handlingar angående fattigvården. Här finns fattigvårdsakter över personer som varit föremål för fattigvården. I en av akterna hittar vi 54 årige Daniel Jonsson.

Daniel Jonsson släpps från Karlskronas straffängelse 21 maj 1879 efter att ha avtjänat ett sjuårigt straff för fjärde resan stöld och han blir en fråga för Ljungby fattigvårdsstyrelse. Dömd för fjärde resan stöld och för evigt förlorat sitt medborgerliga förtroende och tycks lida av kronisk luftrörsinfektion är chanserna för honom att skaffa sig ett hederligt arbete små. Att förlora sitt medborgerliga förtroende innebar att Daniel inte fick rösta, vittna i domstol eller inneha ett offentligt yrke.

Riskerna för att Daniel skulle hamna i arbetslöshet och ägna sig åt lösdriveri var stor och Daniel Jonsson förpassas till Ljungby kommun och inrättas på fattiggården. Om Olaus Andersson var en arbetsmyra var Daniel det motsatta. Han upptas inte bland de arbetsföra hjonen och avviker ständigt från gården. Det dröjer inte länge innan han döms för femte resan stöld. I hans akt finns hans förpassningssedel som beskriver hur han såg ut: 167 cm lång med ljusbrunt och något gråsprängt hår. Blå ögon och ovalt ansikte.

Det får mig att tänka på följande arkivcitat

” I arkivet talar människor, som levde för längesedan, till människor som ska leva länge efter oss” 

Och det gör Kalmar kommunarkiv verkligen!!

Per var tretton år och hade antagits till gitarrlektioner på Kalmar musikskola. Även om instrumentet inte var nytt för honom så var det första året som det erbjöds lektioner i gitarrspelande på skolan. Han hade tidigare spelat kontrabas i många år men såg detta som sin chans att utöka och förbättra sin gitarrförmåga. Kanske skulle han en dag också nå den där drömmen om att få bli en rockstjärna. I sitt rum hemma i lägenheten på Norra vägen hade Per en back med skivor av hans absoluta favoritband, The Rolling Stones. Gitarristen Brian Jones från Stones var idolen med stort I. Per dagdrömde om sig själv som rockstjärna i framtiden, strålkastarna bländande och publikens jubel som steg när han och hans band äntrade scenen. Han fattade gitarren, lyfte upp den och slog an ett inledande ackord och ett brett leende spred sig över hans läppar.

”Per?” hördes en barsk röst i fjärran.

Per väcktes abrupt ur sin dagdröm av läraren som spände blicken i honom.

”Ursäkta mig. Jag dagdrömde visst”, sa Per och koncentrerade sig åter på lektionen.

De första åren

Gitarr introducerades 1965 i musikskolan och kom med åren att bli ett av de mest populära instrumenten i skolans utbud. Men innan vi kommer till 60-talet ska vi backa bandet några år till bildandet av skolan.

Kalmar stad bildade en musiknämnd som läsåret 1957/1958 startade Kalmar stads musikskola, det som blev föregångaren till dagens Kulturskola. På den här tiden bestod nuvarande Kalmar kommun av Kalmar stad och flera landskommuner. Även elever i de kringliggande kommunerna erbjöds frivillig undervisning i musik. Undervisningen bedrevs på kvällstid i olika skollokaler.

Musikdirektör Skoglöf

Skolans förste musikdirektör, eller rektor, blev John Skoglöf som innehade posten under åren 1957–1969. Under hans tid gick antalet inskrivna elever från 285 till 1 444. John Skoglöf var en renommerad flöjtist med ett förflutet från militärmusiken och borde ha ansetts vara en enorm tillgång till skolan. Under Skoglöfs ledning påbörjades den kostnadsfria blockflöjtsundervisning, som senare kom att bli ett välbekant inslag för oss som gått i lågstadiet i någon av kommunens skolor.

Efter Skoglöf blev Bertil Bystedt musikdirektör under ett års tid, följt av Jörgen Spångberg som också han bara stannade ett år på posten. Anders Bergman som tillträdde 1971 blev kvar under hela den tid som musikskolan styrdes av musiknämnden och en bit in på tiden under skolstyrelsen.

Den första elevuppvisningen

Under alla musikskolans år har de offentliga evenemangen stått i fokus. Redan från start arrangerades konserter där eleverna vid musikskolan fick chansen att visa sina färdigheter.

Vid den första uppvisningen den 16 maj 1958 var lokaltidningen Barometern på plats och refererade uppvisningen. Pianisten Marys framträdande av Schubert beskrivs i positiva ordalag med ord som

”känsla för rytmiska valörer och ett mjukt och följsamt anslag”

Medan cellisterna Katharina och Christina kommenteras med orden att de

”troligen spelar bättre var och en för sig än i duo”.

I bildspelet finns fler exempel på musikskolans utåtriktade verksamhet.

1970-talet anländer

I samband med kommunreformen och bildandet av Kalmar kommun 1971 förändrades till viss del musikskolans uppdrag. Från att ha bedrivit primärt frivillig undervisning kvällstid fick de också ansvar för den kommunala musikundervisningen i grundskolorna. Blockflöjtsspelandet, som nämndes tidigare, blev nu obligatoriskt som en del i den förberedande undervisning som skulle motivera elever till vidare studier i musikskolan. Kanske är det flera av er som läser som kommer ihåg dessa flöjtlektioner från skoltiden? Jag har kvar min blockflöjt hemma.

På 70-talet fick skolan också en mer utåtriktad profil och deltog i såväl nationella som internationella tillställningar. 1974 rapporterades det att det fanns 19 olika ensembler, orkestrar och körer i skolan. Det var också året som dans och dramatik blev ett inslag i skolans utbud.

Året 1975/1976 var, enligt årsredogörelsen, skolans dittills mest verksamma år.

”De körer, ensembler och orkestrar som tidigare vuxit upp likt svampar runt om i kommunen har förändrats och utvecklats. I dess spår följer ett ständigt ökat antal konserter och elevframträdanden.”

Tog det slut där?

Nej då, skolan finns ju kvar.

1977 övergick musikskolan till skolstyrelsen i samband med musiknämndens upphörande. Där existerade den fram till 1990 då kulturnämnden övertog ansvaret och det var också på 1990-talet som namnändringen från musikskola till Kulturskolan trädde i kraft.

Natten går tunga fjät,
runt gård och stuva.
Kring jord som sol’n förlät,
skuggorna ruva.
Då i vårt mörka hus,
stiger med tända ljus,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

13 december och idag lussar mängder med lucior, tärnor, stjärngossar, pepparkaksgubbar och säkert en och annan utklädd superhjälte eller julgran på våra skolor och arbetsplatser, och tillsammans sprider de ljus, glädje och sång.

Visste ni att Luciasången Natten går tunga fjät skrevs av Arvid Rosén först på 1920- talet och i samband med att det moderna luciafirandet tog fart i Sverige. Melodin är äldre än så, den härstammar från 1800 talets Italien.

Tyvärr blir det inget luciatåg på kommunarkivet idag, 2 km pappershandlingar och levande ljus är ingen bra kombination. Istället önskar vi er alla en glad lucia och bjuder på ett stämningsfullt luciatåg från 1948. Fotografiet är hämtad ur Kalmar stad handelsinstituts arkiv.

Arkivåret 2024 går mot sitt slut och vi på arkivet har under året ordnat och förtecknat 95 nya hyllmeter kommunhistoria, tagit emot 56 ivriga och vetgiriga besökare och servat allmänheten med 1682 allmänna handlingar. Med den statistiken tar vi julledigt och laddar för ett nytt år. Då väntar en omfattande arkivflytt till nya arkivlokaler på Kulturhuset Strömmen.

Vi är tillbaka 1 februari och är väldigt nyfikna på vilka guldkorn ni vill läsa mer om? Arkivet är fullt med handlingar som längtar efter att bli upptäckta och få sin historia hörd, som man brukar säga just hit us!

Vi som arbetar i arkivet kan snoka fram det mesta men tyvärr ingen snö, sånt har vi dåligt med i arkivet. Men lite vinterkänsla bjuder vi gärna på, kolla dessa glada barn i pulkabacken en snöig vinter 1944. Platsen är Danska kullarna i stadsparken och fotograf är Walter Olson.

Sist men inte minst, från oss alla till er alla En riktigt god jul!

En arbetsmarknadspolitisk åtgärd som resulterade i en ovärderlig forskningsskatt och som gav oss 450 år av obruten Kalmarhistoria.

Den 29 augusti 1932 beslutade stadsfullmäktige i Kalmar att en upprensning av Slottsfjärden och vallgraven kring Kalmar slott skulle ske. Projektet innebar att Slottsfjärden skulle tömmas på vatten och rensas upp med syfte att bli av med den obehagliga lukt som spred sig över staden allt som ofta på grund av den låga vattennivån och att delar av botten blottlades.

Muddringen av Slottsfjärden var ingen ny fråga, redan 1923 hade Kalmar stads hälsovårdsnämnd påtalat behovet av en upprensning av Slottsfjärden på grund av ” elak lukt därifrån vid lågt vattenstånd förmärktes”. Ett beslut kom att dröja, oenigheter beträffande finansieringen av arbetet ledde till att frågan skickades mellan olika myndigheter och först drygt nio år senare kom ett beslut. Nu skulle upprensningsarbetet ske och det med hjälp av det statligt finansierade statskommunala reservarbeten.

Den konjunkturnedgång som svepte över Sverige under 1930 talet kom också att drabba Kalmar i allra högsta grad. En av de åtgärder som vidtogs från regeringens håll i syfte att upprätthålla sysselsättningsgraden hos befolkningen var de så kallade reservarbetena och i Kalmar startades flera reservarbeten upp. Badplatser iordningställdes och diverse båtbryggor uppfördes, man hade planer på förändringar i infrastrukturen och Slottsfjärden skulle rensas upp.

I november påbörjades arbetet med att tömma fjärden på vatten med hjälp av en pump och en för ändamålet byggd fördämning. Totalt forslades 100 000 kubikmeter muddermassa bort från utgrävningsområdet och kom väl till pass på Tjärhovet, där höll man på att bygga ut den nya hamnen.

Syftet med slottsfjärdsutgrävningen var att komma till bukt med de sanitära problemen i Slottsfjärden och samtidigt sysselsätta den växande skaran arbetslösa i Kalmar. Utgrävningen kom inte bara de arbetslösa till nytta, utan var också viktig utifrån ett sanitärt och arkeologiskt hänseende. Här slog man flera flugor i en smäll!

Utgrävningen kom att pågå under två års tid och sysselsätta som mest 116 beredskapsarbetare, tillsammans grävde de fram en skatt av arkeologiska fynd! Ca 450 år av slit och släng i Slottsfjärden såg dagens ljus. Man grävde fram delar av det som tidigare var Kalmar hamn med brygg- och båtrester men också keramik och bortslängt material från 1200 talet och fram till 1930 talet. Resultatet blev ca 32 000 arkeologiska fynd.

Den arbetsmarknadspolitiska åtgärden med att gräva ut och muddra slottsfjärden var ett tungt arbete. Det mesta av grävningsarbetet skedde med spadar och med lera upp till knäna.

Arbetet kring slottsfjärdsutgrävningen finns väl dokumenterat och bevaras i dag i bland annat stadsfullmäktiges- och Drätselkammarens arkiv men även bland Hamndirektionens och arbetslösenhetens arkivhandlingar.

Ett riktigt guldkorn!

Från ett av hyreshusen i kvarteret Bremerlyckan slår stora lågor ut från byggnaden. Brandkåren arbetar för fullt med släckningsarbetet. Boende evakueras och lokala medier rapporterar från händelsen som skulle komma att räknas till en av de största bränderna i Kalmar på flera decennier.

Det började med en fråga

I slutet av 2024 fick kommunarkivet en förfrågan från en före detta anställd vid den kommunala räddningstjänsten. Under 2025 vankas det en återförening och till denna önskades minnen och dokumentation från tiden då personen själv arbetade inom räddningstjänsten. En av de händelser om omnämndes var den stora branden i kvarteret Bremerlyckan den 5–6 februari 1992. Händelsen finns beskriven i räddningsnämndens verksamhetsberättelse för det aktuella året, sammanfattat av dåvarande räddningschef Bo Holmer.

Branden i kvarteret Bremerlyckan 1992

Strax före klockan 21.00 den 5 februari larmades räddningstjänsten till en bostadsbrand i kvarteret Bremerlyckan. Två släckbilar och hela den, vid tidpunkten, tjänstgörande styrkan bestående av två befäl och sex brandmän ryckte ut. De anlände cirka tre minuter efter det inkomna larmet.

En av hörnlägenheterna på fjärde våningen i huset vid Bremergatan/Frejagatan konstaterades som rökfylld och räddningstjänsten påbörjade släckningsarbetet invändigt med rökdykare. Den första gruppen mötte ”en kraftigt utvecklad brand, tjock svart rök och en mycket hög temperatur” när de tog sig in i lägenheten. Trots skyddsmundering och rökdykarutrustning lyckades gruppen inte ta sig hela vägen in till branden. Gruppen tvingades retirera vid fyra tillfällen, främst på grund av höga temperaturer.

Samtidigt som rökdykarna försökte släcka branden inifrån så pågick räddningsinsatser utifrån då brandmännen hämtade boende från vindsvåningen med stegbil. Därefter skulle stegen flyttas till den brinnande lägenhetens fönster för att påbörja släckning och rökventilation. I detta skede uppmärksammades att två personer skrek på hjälp från olika platser på de översta våningarna. Brandmannen lyckades rädda även dessa två. Det här ledde till att det dröjde innan släckningsarbete kunde påbörjas utifrån och branden hann öka i styrka och spridning.

Jourhavande chef kallade via larmcentralen in extra personal bestående av resterande styrka vid brandkåren i Kalmar och personal från deltidsbrandkårerna i Påryd, Voxtorp och Rockneby. Vid det här laget hade det gått ungefär 45 minuter sedan räddningstjänsten bestående av brandkåren, polis och ambulans anlänt till platsen. Styrkan förstärks med ytterligare mankraft och flera sorters släckfordon.

Ganska snart blev vattenbrist i bilarna ett problem, vilket löstes genom att det drogs slangar från Tvättfatet till brandplatsen. För er som inte är bekant med namnet så är Tvättfatet vattenytan mellan Tullbron och järnvägsbron.

Branden blev släckt till slut och räddningstjänsten lyckades begränsa dess skadeverkan till fastighetens övre våningsplan. Intilliggande byggnader och kvarter drabbades inte direkt av lågor från branden, däremot av vattenskador och rökskador.

Eftermälet

I räddningsnämndens sammanträdesprotokoll från den 11 februari 1992 står:

Den branddrabbade byggnadens storlek, komplicerade byggnation, det otillräckliga brandpostnätet samt räddningstjänstens begränsade resurser bidrog till en av de största bränderna i Kalmar på flera decennier.

Räddningstjänsten blev kallade till andra räddningstjänster i länet för att sprida kunskap om hur de gick tillväga vid händelsen. “Brandgubbarna” i Växjö var särskilt glada och skickade tackbrev, vilket även kommunledningen gjorde.

Branden i Bremerlyckan blev en händelse som många skulle minnas och en snabb Googling vittnar om att denna händelse satt sig i det kollektiva minnet med tanke på de reportage och artiklar som finns att hitta.

Bland våra 36 003 volymer handlingar göms de enskilda arkiven, arkiv som skapats ur vårt civilsamhälle och utanför myndighetssfären. I Kalmar kommunarkiv har vi omkring 103 enskilda arkiv som ger oss en inblick i hur lokalborna genom gemensamma intressen organiserat och engagerat sig. Ett av dessa arkiv är Arbetarklassens Enke- och pupillkassa i Kalmar stad.

”Den som, efter vunnet burskap på Handel och köpenskap, gift eller ogift, bosätter sig i Calmar och handelsrörelse idkar, är berättigad till delaktighet i Enke- och Pupill-cassan för sig, hustru och egna barn.”

År 1843 bildas “Handlande Borgares Enke- och pupill-cassa” i Kalmar stad. Dessa kassor var inget nytt i Sverige utan funnits sedan 1700- talet. Kassorna bidrog till att försörja de änkor och barn, så kallade pupiller, som manliga medlemmar efterlämnade.

När Enke- och pupillkassan bildas i Kalmar var arbetarklassen en samhällsklass i majoritet och arbetarfamiljerna beroende av mannens inkomst. I regel var det mannen som arbetade och försörjde familjen och vid hans död lämnades den efterlevande familjen utan inkomst och i värsta fall också utan bostad. För de änkor och barn som inte hade släktingar som kunde ta sig an dom väntade ett värre straff, fattigvården. För medlemmarna i kassan innebar det en ekonomisk trygghet till den efterlevande familjen.

Det första styrelsemötet hölls i Kalmar Rådhus den 29 augusti 1843 och flera protokoll finns bevarade i arkivet. Här kan man läsa om vilka medlemmar som trädde in- och ut ur kassan och vilka efterlevande familjemedlemmar som erhöll pension.

Här finns också medlemsförteckningar som visar att flera yrken inom arbetarklassen fanns representerade i kassan. Här blandas handlare med lotsare, tobaksspinnare, fabriksarbetare, drängar, timmermän och färgargesäller. Första medlemsåret hade kassan omkring 27 medlemmar och medlemsavgiften låg på 4 riksdaler per år, vilket motsvarar ca 500 kr i dagens penningvärde. Styrelsen förde noga räkenskaper över medlemsavgifterna, både inbetalda och uteblivna. Här kan vi följa vedgårdskarlen Sven Ohlson som troget betalar sin medlemsavgift varje år, men det finns också exempel på medlemmar som ett år fick uppskov för att året efter betala dubbel medlemsavgift.

Vad innebar kassan för de efterlevande?

En efterlevandes familj hade rätt till en årlig pension på ” Ett Hundrade Trettiotre Riksdaler 16 sk. Bancosedlar” och i första ledet var det änkan som erhöll pension med kravet att hon upprätthöll civil status änka och inte erhöll någon annan inkomst.

” för den händelse att Enka i eget, aflidne mannens, eller hvilken Firmas namn som helst, genast fortsätter eller efter afbrott och mellantider åter upptager handelsrörelse i sin egentliga och lagliga betydelse, skall hennes rätt till pensions åtnjutande hvila eller upphöra”

I de fall där föräldralösa minderåriga barn efterlämnades så hade de rätt till en årlig pension upp till myndighetsålder, för pojkar 16 år och kvinnor 18 år, ogifta kvinnor över 18 år hade dock rätt till pension. Rätt till livslång pension hade de barn som uppnått myndighetsålder men som av olika anledningar inte kunde försörja sig, exempelvis vid obotlig sjukdom.

Bland arkivets handlingar finns kvittenser och brev från tacksamma familjemedlemmar som mottagit pension från kassan. Bland dessa handlingar finns änkan Katrina Fagerström som ansöker om pension efter sin avlidne make Jonas Fagerström. Jonas Fagerström har avlidit i kräfta den 7 november 1864 och redan månaden efter ansöker och beviljas hon en halvårspension på 10 kr. Pensionen hon erhåller från kassan innebär att hon kan bo kvar på Fiskaregatan 11 och sköta om deras sjukliga dotter Maria. Katrina erhåller en pension varje år fram till sin död 1881. Maria som tycks vara obotligt sjuk och är 35 år när hennes far avlider fortsätter därefter att få ut pension fram till sin död.

Arbetarklassens Enke- och pupillkassans framtid och hur hamnar den i ett kommunalt arkiv?

Den 2 januari 1895 skriver Johan Gustaf Kreuger ett brev till Stadsfullmäktige i Kalmar. Han har fått ta över ansvaret av en kassa efter sin bortgångna far J A Kreuger. I brevet skriver Kreuger att kassan överlämnades till hans far när styrelsen upplöstes flera år tidigare och “några delegare i kassan i hafva icke funnits på många år” men att den fortfarande betalar ut en årlig pension till den enda kvarvarande änkan Dorothea Olsson. J G Kreuger ber att få överlämna ansvaret av kassan till stadsfullmäktige och förvaltas av Drätselkammaren.

Sagt och gjort! Kassan överlämnas till Kalmar stad och upplöses helt när den sista änkan går ur tiden. I dag står arkivet hos oss i Kalmar kommunarkiv och är ett av våra fantastiska guldkorn!

Nu tar vi på kommunarkivet en välförtjänt semester och passar på att vila upp oss inför höstens stora arkivflytt. Ni har väl ändå inte missat att vi flyttar 2 500 m kommunhistoria från gamla Riskvarnen till nya arkivlokaler i kulturhuset Strömmen?!

I vanlig ordning har vi grävt fram ett lite guldkorn, den här gången bland J Fred Olsons handlingar.

Visste ni att J Fred Olson och konstnären Nils Asplund studerade tillsammans vid Tekniska skolan i Stockholm mellan åren 1891–1894? De tycks ha blivit goda vänner och när J Fred Olson skulle rita det nya Krematoriet på Norra Kyrkogården i Kalmar, så frågade han sin gamla studiekamrat om smakråd gällande interiören. Nils Asplunds svar och skisser finns bevarade hos oss!

I september 1964 står Arvid på Storgatan och blickar upp mot det nybyggda varuhuset. För en vecka sedan var det invigning med pompa och ståt. Intill honom står hans barnbarn, sjuårige Viktor. Han har barnbarnet hos sig var tredje helg och pojken är väldigt intresserad av maskiner och byggarbete. Alltsedan rivningarna i kvarteret Åldermannen påbörjades har de därför tagit sig så nära byggarbetsplatsen som har varit tillåtet och stått där en stund och tittat. Det har varit spännande att följa bygget på nära håll. När han ser Viktors exalterade ansikte då de börjar närma sig varuhusets färdiga entré ler han brett.

”Tror du vi kan köpa leksaker därinne farfar?” frågar pojken, som glatt börjar hoppa upp och ner ju närmare de kommer. ”Finns det en godisaffär också? Kan jag få något?”

”Vi får se Viktor. Vi går in och tittar”, svarar Arvid leende och tar pojken i hand när dörrarna öppnas.

Kort lokalisering

Berättelsen utspelar sig i kvarteret Åldermannen på Kvarnholmen. Kvarteret omgärdas av Storgatan, Kaggensgatan, Norra Långgatan och Västra Sjögatan. Det här inlägget kommer att kretsa kring spår i byggnadsnämndens arkiv rörande Åldermannen 25 och då specifikt ”Domushuset” som uppfördes under 1960-talet, senare ”Kvasten”, och som står där idag.

En lång historia…

De flesta känner till att Kvarnholmen anlades på 1600-talet i samband med stadens flyttning från sin gamla plats vid slottet. Även om Kalmar numera sträcker sig bortom de gamla fästningsvallarna och ravelinerna så är Kvarnholmen stadskärnan än idag.

…som vi börjar lite närmare vår tid

Kommunarkivet har handlingar från 1862 när kommunerna bildades, så det är främst från denna tid som detta inlägg tar avstamp.

På 1860-talet bestod Åldermannen 25 av flera tomter, bebyggda av trähus med bostäder, samlingslokaler och mindre butiker. En av de mer kända är Berggrens hörna på tomten 15 som fick sitt smeknamn efter butiken som låg där från 1893. Den låg i hörnet Storgatan – Kaggensgatan och var känd som en samlingspunkt för stadens invånare.

Det finns inte så många spår av tomten 15 i byggnadsnämndens arkiv, utöver en ritning från 1940 där Berggrens ville förnya entrén mot Storgatan med en stor ekport.

Vi får därför hoppa fram ett tiotal år till när planerna på Domushuset sattes i verket.

Domushuset blir verklighet

Kooperativa förbundet hade på 1950-talet flera butiker utspridda i staden. I kvarteret Åldermannen ägde de redan tomt nummer 16. 1961 bestämde förbundet att de skulle förvärva fler tomter angränsande deras nuvarande i syfte att uppföra ett nybyggt, större varuhus där de kunde samla sina butiker. I början inkluderade inte detta Berggrens hörna vilken de köpte först 1963.

Ritningarna till varuhuset fick omarbetas och kompletteras det pågående bygglovsärendet. På den rivna Berggrensfastigheten fanns en känd klocka. I en skrivelse till byggnadsnämnden i april 1963 tar arkitektfirman Ericsson och Kolte AB upp utformningen av varuhusets skylt och nämner också klockan.

”Partiet utgör vidare en naturlig plats, dels för huvudskylten, som utföres med bokstäver i koppar med osynliga neonrör på baksidan för silhuettverkan, dels en från skilda håll framförd önskan om klocka, som ersättning för den som funnits på den rivna fastigheten. Även klockan skall utföras i koppar.”

Invigningen gick av stapeln i september 1964 och på platsen var nu uppfört ett modernt varuhus. Byggnaden är ett exempel på många av en stad i förändring med tiden.