Snart ska Åsa Tugetams avhandling vara färdig. Då har hon arbetat som doktorand på Linnéuniversitetet i fem år. 80 procent som forskare och 20 procent som lärare. Ett vanligt upplägg för den som arbetar som doktorand på universitet.
Åsa arbetade som idrottslärare i tio år innan hon bestämde sig för att börja studera igen. Efter en magisterutbildning i idrottsmedicin och fyra år som adjunkt på lärarutbildningen sökte hon tjänst som doktorand på Linnéuniversitet.
– I mitt jobb som idrottslärare upplevde jag det svårt att leva upp till målen i skolans styrdokument runt området friluftsliv. Jag saknade progressionen, det blev ofta samma typ av friluftsliv i alla åldrar. Där började mina funderingar och frågeställningar att växa fram. Min ingång i avhandlingen är att jag vill försöka förstå hur elevernas meningsskapande och lärande inom friluftsliv går till, säger Åsa Tugetam
För att ta reda på detta har hon bland annat följt gymnasieklasser under en vecka i fjällen under två perioder. Där observerade hon eleverna i olika sammanhang. Några elever åt gången bar go-prokameror, som filmade det de upplevde och pratade om.
– Jag har kunnat komplettera mina egna observationer med det material jag fick in med hjälp av kamerorna. Jag har följt eleverna hemma på skolan, under deras fjällvandring och sedan träffat dem en tid efter då de är hemma i skolan igen, säger Åsa.
Syftet med friluftslivsverksamhet i skolan har förändrats över tid och är starkt sammankopplat med samhällets syn och föreställningar om naturvård och folkhälsa. Ur demokratisk synpunkt är ett brett friluftsliv i skolan viktigt. Rörelser som har lärts in som barn är lättare att ta upp och utföra senare i livet än om man inte får vara med om det under sin uppväxt. Exempel på sådana rörelser är att åka skridskor, simma och röra sig ute i skog och mark
– Att vara iväg på en längre friluftshajk, ta hand om sig själv och vara en del av en grupp bidrar i stor utsträckning till personlig utveckling. Här spelar miljön in, alternativet att ”checka ut” och gå hem när det tar emot finns inte. Det blir på så sätt ett slags påtvingat lärande där motivationen kommer av att den uppkomna situationen behöver lösas, berättar Åsa.
Att vara ute har blivit inne, förkärleken till naturen visar sig bland annat i antalet ur- och skurförskolor och att fler och fler vuxna ägnar sig åt det exklusiva friluftslivet som många gånger innebär långa resor och dyr utrustning.
Doktorandtjänsten går ut i september 2020 och vad som händer därefter vet inte Åsa Tugetam ännu.
– Tjänsten är finansierad av nämnden för lärarutbildningen på Linnéuniversitetet och det utbildas drygt tio doktorander vartannat år. Vad som händer efter det är inte klart men jag funderar inte så mycket på det nu. Nu har jag fullt fokus på att skriva klart avhandlingen, avslutar Åsa.