Det finns en tystnad som ekar i många hem. En tystnad som döljer slag, hårda ord, kontroll och ensamhet. Våld mot äldre är en verklighet som sällan syns i rubrikerna, men som drabbar tusentals människor varje år.

Bakom stängda dörrar utspelar sig tragedier där beroende, sjukdom och maktlöshet gör det svårt att bryta sig loss och lämna. Anneli på omsorgsförvaltningen berättar om hur våld i nära relationer mot äldre kan se ut.

- Våld mot äldre kan vara fysiskt, som slag, knuffar, fasthållning. Det kan också vara psykiskt våld genom hot, kränkningar, kontroll och nedvärderande kommentarer.

Sexuella övergrepp, ekonomisk kontroll, försummelse av grundläggande behov och social isolering är andra former av våld som förekommer mot äldre. Särskilt utsatta är äldre kvinnor, personer med funktionsnedsättning, demens eller missbruk, och hbtqi+ personer.

- Många vågar inte berätta. Skam, skuld och beroende gör att de stannar kvar i destruktiva relationer. Ofta förväxlas våldets tecken med demens eller psykisk ohälsa, och personal kan vara osäkra på hur de ska agera, berättar Anneli.

Förövaren

Äldre människor är mer sårbara än yngre och ofta mer beroende av andra för att få vardagen att fungera. Förövaren kan vara en närstående, till exempel en partner, vuxna barn eller barnbarn. Även personal inom vård och omsorg kan vara förövare. Grannar eller andra boende på särskilt boende kan också var några som utsätter de äldre för våld på olika sätt.

När omsorgsförvaltningen får kännedom eller misstänker att en omsorgstagare blir utsatt för våld tas det på allvar och kan leda till en orosanmälan till socialtjänsten eller en polisanmälan.

- I de fall som våldet sker inom omsorgsförvaltningens verksamheter ska det utredas inom ramen för Lex Sarah lagstiftningen, säger Anneli.

Det vi inte ser och det vi kan göra

Våld mot äldre är vanligt, det visar statistiken som säger att upp till 15 procent av alla över 60 år har varit utsatta för våld det senaste året. Mörkertalet är stort och många vet inte vart de ska vända sig för hjälp.

- Stödet till de utsatta behöver bli bättre, men det finns hopp! Genom att våga prata om våld, skapa mötesplatser och ge stöd till både äldre och anhöriga kan vi bryta isoleringen och förebygga att våld händer. Samverkan mellan äldreomsorg, hälso- och sjukvård och socialtjänst är avgörande. Rutiner för att ställa frågor om våld behöver stärkas och formaliseras, säger Anneli.

För att kunna hjälpa en äldre person som utsätts för våld är det viktigt att våga ställa frågan och våga signalera om man misstänker att något inte står rätt till.

- Det viktigaste vi kan göra är att se och lyssna. Att våga fråga när vi misstänker att något inte står rätt till. Att ge den äldre en chans att berätta, och att erbjuda stöd och skydd, säger Anneli.

“Britta”

Britta som är 87 år bor ensam kvar i huset som hon älskar, hennes make Rune lever inte längre och i takt med stigande ålder har vännerna börjar bli färre och ensamheten krupit på. Saknaden efter Rune är ständigt närvarande och de trygga väggarna i hemmet känns ibland kalla och tomma.

Britta kikar upp på fotografier i bokhyllan. Tre personer ler mot kameran, Rune, hon och Mikael. Det var en sorg när Rune och hon inte fick inte några egna barn. Men sen adopterade de Mikael som nu hunnit bli 55 år, vilken lycka det var. Men i tonåren började Mikael umgås med stökiga ungdomar som ledde till ett alkoholmissbruk som följt med honom genom livet. För några månader sedan bodde Mikael hemma hos henne en tid. Han hade förlorat sin lägenhet och stod plötsligt utan bostad. Det hade varit med viss oro som hon gått med på att låta honom flytta in och det dröjde inte länge förrän han började be om pengar och påstod att han ska på arbetsintervjuer. Britta hade delat med sig av sin lilla pension och hade hoppats så innerligt att hennes älskade son talade sanning.

Men Mikael fick inget jobb och Britta inser att pengarna han fått av henne hade han använt till att köpa alkohol. Hon kunde se att han allt oftare var berusad när han kommer hem. Britta vill inte ge honom mer pengar, men Mikael blev hotfull med ett humör som blev allt mer oberäkneligt.

Britta ser fram emot när hemtjänsten kommer hem till henne, som de gör några gånger varje dag. De är alltid så lugna och stabila, en kontrast mot vardagen när hon är ensam i huset med Mikael. Hon hade till en början inte märkt hur hon förändrades under tiden Mikael bodde i huset, hur hon slöt sig och blev tyst.

En dag satt Kattis från hemtjänsten intill henne och ställde en fråga som Britta först gjort Britta förvånad.

- Är Mikael snäll mot dig?

En fråga som blev början på en ny resa i hennes liv och hon hade sakta vågat börja berätta hur allt hade blivit. Snart hade en orosanmälan gjorts. Hemtjänstpersonalen hade reagerat på hur Britta förändrats, hur Mikael hade luktat alkohol och hur de upplevt honom som hotfull.

Britta kikar upp på fotografiet igen och det gör ont i mammahjärtat. Hon älskar sin son mer än allt annat, men hon orkade inte längre leva med rädslan. Mikael bodde inte hemma hos henne längre och han hade fått kontakt med socialtjänsten för att få hjälp med sitt missbruk och boende. Britta hoppas på att hon och Mikael kan reparera sin relation, att de skulle kunna gå tillbaka till den tiden som varit så lycklig som när de ställt sig framför kameran den där dagen när Mikael var liten.

Hon avbryts i henne funderingar när det ringer på dörren och hemtjänstpersonalen kliver in. Britta ler. Allt är långt ifrån bra ännu, framtiden är lite oviss när det kommer till Mikael, men nu känner hon sig mer trygg och vågar prata om det hon känner igen.

Britta finns inte på riktigt, men det som hände Britta är inte unikt. Omsorgsförvaltningen möter många äldre i sitt arbete som bär på liknande historier och får vara med om liknande resor.

Ofta utsätts våldsutsatta för flera olika former av våld. Till exempel psykiskt våld som trappas upp och blir fysiskt, sexuellt och ekonomiskt våld. Våld är en handling som skrämmer, skadar och kränker en annan människa.