Helene, som egentligen heter något annat, är socialsekreterare på socialtjänsten i Kalmar och utreder orosanmälningar som kommer in till kommunen. Hon möter barn som utsatts eller bevittnat våld.

- Ofta är det förskolan och skolan som signalerar om att de är oroliga för ett barn. Många anmälningar kommer också från polisen och sjukvården. Men även andra personer kan skicka in orosanmälningar, allt från anhöriga till grannar som hört skrik och bråk, säger Helene, socialsekreterare på socialförvaltningen.

På socialtjänstens mottagning för barn utreds de orosanmälningar som kommer in och det kommer in flera orosanmälningar per dag. De är ärenden som ibland är svåra att utreda, men alla orosanmälningar ses över. Många av orosanmälningarna handlar om misstanke om våld i familjen.

- Ibland är det svårt för barn att berätta vad de har varit med om, samtidigt som föräldrarna kan förneka att det förekommit våld i hemmet, säger Helene.

När utredningen startar

När en orosanmälan kommer in gör socialtjänsten först en bedömning för att se om det är en akut situation eller inte. Många gånger är det inte akut, men i vissa fall måste barnet skyddas omgående. Det fattas alltid ett beslut på en orosanmälan, antingen inleds en utredning eller så avskrivs den.

Ibland är uppgifterna så pass allvarliga att två socialsekreterare åker ut till förskolan eller skolan och pratar med barnet för att ta reda på vad det är som hänt. Ibland berättar barnet, ibland inte. Under samtalet finns också personal från skolan med som barnet känner.

- Ibland är barnen rädda eller väldigt blyga och vill inte prata med oss. En annan utmaning kan vara språket, både att barnet är väldigt litet men också att de inte har svenska som vardagsspråk, säger Helene.

Nästa steg är att kontakta föräldrarna. Om exempelvis pappan är den som misstänks vara våldsutövaren kontaktas först mamman. Socialtjänsten samverkar med kuratorerna inom skolan. Det är för att barnen ska kunna stanna kvar på förskolan eller skolan till dess att samtalet med föräldrarna är klart och socialtjänsten bedömt om barnet kan åka hem eller inte. Bedömer socialtjänsten att barnet inte kan bo hemma så ser de först över om det finns möjlighet att barnet kan placeras hos en anhörig eller annan person i barnets närhet.

- Vi ser alltid över om det finns någon anhörig eller vän som barnet kan placeras hos innan vi går in med kommunens jourhem, säger Helene.

Om en av föräldrarna är våldsutövaren, men inte den andra, kan socialtjänsten uppmana den våldsutövande att flytta på sig så barnet kan bo hemma.

Barnahus

Barnahus finns till för barn som blivit utsatt för ett brott och behöver förhöras av polisen i en lugn och barnvänlig miljö. Här finns samtalsrum, medicinskt undersökningsrum och ett barnvänligt väntrum. Hit kommer barn upp till 18 år som misstänks vara utsatta för våld i nära relationer, sexualbrott, hedersrelaterat våld och förtryck eller könsstympning. Även unga som begår sexualbrott kommer hit. Det är polisen som genomför förhöret och det spelas alltid in om barnet är under 15 år.

- Polisen som förhör har vana att förhöra barn och vi från socialtjänsten finns också alltid på plats. Under dagen då förhöret ska äga rum har barnet en person med sig för att skapa trygghet. Det kan vara personal från förskolan som barnet känner eller en vårdnadshavare. Ibland tar det tid innan samtalet med polisen kan börja, barnet kanske är orolig och nervöst och då får man ha tålamod och låta barnet se sig omkring, kanske äta något eller så, säger Helene.

Barnahus är ett samarbete mellan socialtjänsten i länets kommuner, Polisen och Åklagarmyndigheten. Till Barnahus väder sig också skolor, sjukvård, myndigheter och andra för rådgivning.

”Måns”

Måns är 5 år och har berättat för personalen på förskolan att pappa slagit honom i ansiktet. Nu sitter Måns och dinglar med benen från den höga stolen och mitt emot honom sitter en kvinna han aldrig träffat förut. Hon kom till förskolan för en stund sen tillsammans med en annan kvinna och började ställa frågor till honom, fast han sa inte så mycket. Han kände sig blyg och det var svårt att prata med någon han inte kände.

Kvinnan, som är en socialsekreterare, berättar att hon jobbar på socialtjänsten och att hennes jobb är att hjälpa barn och familjer. Måns funderar och försöker förstå. Han hör att hon ställer frågor om vilka som bor i hans familj och vad han tycker om att göra. Sen börjar hon ställa frågor om hans mamma och pappa. Måns mumlar lite och socialsekreteraren säger att hon inte hörde vad han sa.

- Pappa slåss när han är arg, säger Måns och fortsätter att dingla med benen.

Samtalet fortsätter och han får svara på olika frågor och berätta om sin familj. Måns berättar att mamma och pappa bråkar ofta och att han ibland är rädd för pappa.

- Hur märker du om pappa är arg, frågar kvinnan.

Han berättar att pappa ibland håller honom hårt i armen och att det gör ont och att pappa ibland beter sig konstigt.

- Han bråkar med mamma. Och han slog mig här, säger Måns och pekar på kinden.

Efter samtalet får Måns fortsätta att leka med kompisarna på förskolan innan mamma kommer och hämtar honom och de åker hem. Men pappa är inte där och han vet inte var pappa är. På kvällen sitter han och mamma och tittar på barnprogram på tv. Mamma berättar då att pappa inte kommer komma hem ikväll. Sen ger mamma honom en kram och säger att han är modig. Måns känner sig lugn, för ikväll kommer i alla fall inte pappa att börja slåss.

Nästa dag åker det in till ett ställe som Måns inte besökt tidigare. Men där finns en person han känner igen, kvinnan som ställde frågor till honom på förskolan. Måns kommer ihåg att hon sagt att hon hjälper barn och familjer. Han hoppas att hon kan hjälpa hans familj, för han älskar pappa, men han vill att pappa ska sluta slåss. Sen kommer en man fram och hälsar, han säger att han är polis och visar honom ett rum med fåtöljer. Han visar också att sitter en kamera uppe på väggen. Måns får sätta sig i den ena fåtöljen och efter en stund börjar han berätta om sin familj och när pappa blir arg och börjar slåss. Han kommer ihåg att mamma sagt att han är modig och han känner sig lite stolt när han berättar.

Måns finns inte på riktigt, men det som hände Måns är inte unikt. Socialtjänsten möter många barn i sitt arbete som bär på liknande historier och får vara med om liknade resor. Av säkerhetsskäl har vi bytt ut socialsekreterarens namn i artikeln.

Bra att veta

Är du orolig att ett barn eller ungdom far illa på något sätt?

Kontakta socialtjänsten på telefon eller gör en orosanmälan.010-352 00 00 orosanmälan Länk till annan webbplats..